En kväll med förberedelser inför den kommande veckan i Strasbourg. Förhandlingar om bankkrislagstiftning och beslut om statsstöd. Möten med ECB om den nya tillsynsmyndigheten. Det irländska ordförandeskapets program. Risken för en sysselsättningspolitik på europeisk nivå som hindrar jobben. Under dagen också en intervju i Sveriges Radio där jag förklarat att jag kommer att ställa upp för ytterligare en period.
Det finns för mig många goda skäl att kandidera för en ny mandatperiod i Europaparlamentet.
Den första är att jag vill sätta en agenda för reform som handlar om att förnya och utveckla våra samhällen istället för tron på att det är ökad offentlig maktutövning som är lösningen våra problem. Men vi får inte ökad konkurrenskraft, ökade investeringar i näringsliv och företag, fler nya företag och ledande forskning genom att mer makt utövas i Bryssel än i våra medlemsstater och samhällen.
Den andra är att jag anser att vi behöver en ny våg av marknadsekonomiska reformer som öppnar upp den europeiska ekonomin för konkurrens, nya alternativ och nytänkande. Problemet med Europas krisekonomier är inte för mycket marknadsekonomi utan för många monopol, för mycket byråkrati och licenser, för lite konkurrens och en välfärd som har byggt på offentliga utgiftsökningar istället för på tillväxt. Kan vi på nytt göra Europa till världens största marknad kan vi också vända strömmen av investeringar, innovationer och forskning.
Det tredje är att jag är emot dem som tror att man kan lösa ett mänskligt samhälles sociala problem eller arbetslöshet genom ökade regleringar och byråkrati. Det är inte genom stora statliga företag eller stora välfärdsverksamheter utan konkurrens som vi tar täten i kunskapssamhället utan genom att bejaka alla de insatser som tusen och åter tusen människor kan göra som företagare, innovatörer, kunder, klienter, konsumenter, producenter, arbetstagare och föräldrar.
Det offentliga vara starkt för att värna friheten, den enskildes trygghet, vår säkerhet och rättstaten men begränsat för att ge medborgarna fullt utrymme att ta vara på friheten, utnyttja tryggheten till att forma sina egna liv och veta att man har rätten och möjligheterna på sin sida. Det gäller i Sverige och det gäller i Europeiska unionen. Politiker ska inte styra samhället och människorna utan styra över den sociala tryggheten, staten och lagarna.
Det fjärde är att jag anser att vi har uppnått ett Europa genom integration, utvidgning, öppna gränser och en gemensam inre marknad som ger oss större förutsättningar än någon tidigare generation. Det gäller både säkerhet, fred och välstånd. Jag vill inte att vi genom ständigt nya påhitt om att förändra samarbetet inom olika grupper ska urholka, försvaga eller fragmentera den union vi har. Den är vår stora tillgång inför framtiden. Det gäller både i den internationella politiken, gentemot våra grannar och i den globala ekonomin.
Vi ska inte utveckla nya samarbetsformer eller nya unioner inom unionen som riskerar att splittra upp den union vi har eller skapa nya motsättningar i våra samhällen. Vi ska istället skapa en samling bakom en politik som bygger på öppenheten över gränserna, respekten för förnyelsen och insikten om att marknadsekonomin inte bara skapar välstånd utan också binder människor samman.
För det femte vill jag att Europa ska bli den ledande kunskapsekonomin i världen. Och jag anser att det kan bli genom reformer snarare än genom ständiga upprepningar. Vi kan prioritera den europeiska forskningen i EU-budgeten på ett sätt som globalt stärker Europa som forskningssamhälle, vi kan göra Europas ledande universitet självständiga och öppet tillgängliga som europeiska universitet för varje enskild europeisk student och forskare med en forskning som dras till spjutspetsarna, vi kan göra det europeiska forskningssamhället till just ett samhälle för forskare i Europa och vi kan genom investeringar i bredband, en europeisk telemarknad och en lagstiftning som öppnar upp den digitala ekonomin leda utvecklingen både vad gäller kapacitet och tjänsteutveckling.
För det sjätte måste vi ständigt bråka om EU-budgeten inriktning även om vi har andra emot oss. Det är rätt att prioritera forskning, utveckling, regionala satsningar på kunskapscentra och innovationer liksom infrastruktur och vårt gemensamma utrikes agerande på bekostnad av jordbrukssubventioner.
För det sjunde vill jag att EU ska vara öppet för fortsatta utvidgningar, för ett ökat samarbete med vårt grannskap och för en politik som stöder och stärker demokratiska krafter i vår närhet och i andra delar av världen.
För det åttonde vill jag att vi ska utveckla en energipolitik och en gemensam energimarknad som gör det lättare att omvandla våra ekonomier till ledande när det gäller miljö, utsläpp och utveckling av vetenskap. EU bör trots den ekonomiska krisen kunna ta de steg som visar även den övriga världen att klimatfrågan inte kan skjutas på till framtiden.
För det nionde vill jag att vi under de kommande åren ska göra Europa till den friaste och mest dynamiska delen av världen. Fria medborgare där kvinnor och män oavsett var man kommer ifrån har de fulla möjligheterna i varje del av vår kontinent. Att skapa företag, att studera, att forska, att driva företag, att ta jobb, att lära sig, att bilda familj, att respekteras och ha samma rätt oavsett vem man är, att kunna resa och att allt från man är 18 år inte bara ha rätt att ta jobb utan också rätt att driva företag utan att stoppas av byråkrati.
För det tionde vill jag att Europa ska vara en ledande kraft för fri handel, för fritt internet och för frihet och demokrati världen över. Det behövs i en tid då andra regimer ser friheterna som ett hot och öppenheten som ett hinder för deras makt.
Allt detta är en del av de utmaningar som vi möter i Sverige och som vi delar med andra. Det är därför vi också behöver lösa dem med andra. Det handlar om att fullfölja den frihetens agenda som har gjort Europa stort och som under de senaste 20 åren har enat vår kontinent och nu är vår största tillgång inför framtiden.