Det är en bekymmersfull bild som präglar den gamla världens ekonomi. Både Europa och USA har svåra skuldkriser att hantera. De är inte bara en följd av för stora underskott och löslig budgetpolitik utan också frånvaron av en reformpolitik som ger konkurrenskraft. Även detta gäller både USA och Europa, med de undantag som Europa har och som också präglar stora delar av den amerikanska ekonomin. Det ser nu rätt sannolikt ut att det blir någon typ av skuldstrukturering, som omskrivningen heter, av den grekiska skulden samtidigt som det amerikanska politiska systemet låser sig och haltar framåt genom tillfälliga skuldtak. Det kommer vare sig skapa förtroende eller konkurrenskraft.
Ett problem med den krishantering vi nu ser är att den mindre handlar om att komma tillrätta med krisens orsaker, den bristande konkurrenskraften, än att köpa tid när det gäller att hantera skuldkriserna. I USA i form av debatten om tillfällig förändring av skuldtaket, i Europa i form av att finna olika former för att hantera framförallt den grekiska skuldens finansiering. För ett år sedan betraktades det till och med som att de tillfälliga lösningarna på skuldens finansiering innebar att man löst problemet. När nu de tillfälliga lösningarna ska finansieras genom bankavgifter innebär det att man ytterligare stramar åt den privata ekonomin och tillväxtens förutsättningar.
När länder som Italien, Spanien och Portugal det senaste halvåret har lanserat olika åtstramningspaket är det nödvändigt men förvånansvärt senkommet. Det bygger på en föreställning att politiker bör undvika svåra beslut för att vara populära. Det kunde vara bra om fler av Europas politiker insåg att det är genom att lösa svåra problem som man vinner väljarnas respekt. Det som Europa inte gjort de senaste 10 åren drabbar oss nu. Mot den bakgrunden är det allvarligt att det som borde gjorts under denna period ännu inte är på väg att bli verklighet nu, snarare pekar tron på att nya skatter löser problemen på att man inte är redo att ta itu med konkurrenskraftsproblemen samtidigt med skuldkrisen.