I dag börjar det mer formella arbetet i Bryssel. En tid av arbete och reflektioner förenad med julfrid och ledighet övergår nu i resande och ständigt nya möten. Och det är rätt stora utmaningar vi står inför. Europas säkerhet är på olika sätt hotad.
Rysk krigföring i Ukraina förenas med en krigföring på andra nivåer gentemot Europa i övrigt. Desinformation, destabilisering, hot och upprustning. Denna verklighet har nu trängt in i den svenska politiska diskussionen. På Folk och Försvars årliga konferens som pågår nu i Sälen är denna verklighet ett ledtema, inte minst den fortsatt snabba ryska upprustningen.. Det är bra att allvaret nu, efter mer än 10 års tydlig rysk upprustning, nått in i den politiska debattens och i utspelens rum, nu krävs bara att allvaret når in i budgettabellerna.
Det anser uppenbarligen försvarsministern vara att fösa frågan fram och tillbaka, men det var aldrig några problem att snabbt fösa försvarsanslagen tillbaka så snabbt det fanns en förhoppning om att Ryssland skulle utvecklas i fredlig och demokratisk riktning. Det var heller inte något problem att göra det när det var uppenbart att Ryssland valt en annan väg.
Det är allvar nu. Och våra utmaningar är fler. Mellanösterns sönderfall, en terror som sliter sönder samhällen där och som riktar sig även mot oss tillsammans med regimers skamlösa bombningar av civila. Förtrycket och brutaliteterna präglar tyvärr Mellanöstern.
Men som av en händelse är det bara undantaget från denna tragiska regel – Israel – som FN kan samla sig att fördöma. Diktaturerna bidrar gärna till en majoritet för att fördöma en utsatt och hotad demokrati som förenar det öppna samhället med respekt för olika religioner och livsstilar. Det är vare sig freden eller demokratin som går starkare ur det.
Förtrycket och terrorn driver flyktingvågorna och bidrar till ännu en utmaning. Till detta kommer den finansiella instabiliteten och bristande konkurrenskraften i den europeiska ekonomin. I en globaliserad ekonomi har vi inte kunnat hålla jämna steg med andra. Den oförmågan hotar både jobb och välstånd.
Allt detta kräver att EU kan vara en stark kraft för frihet, för säkerhet och ekonomisk utveckling. Det måste handla mer om en politik för att med gemensamma beslut utveckla och reformera Europa än att med inåtvända ögon ständigt tro problemen löses bara ännu fler beslut ska fattas gemensamt.
Sverige är en del av detta. Vi behöver reformera, istället för att öka på offentliga utgifter och underskott. Vi behöver ett starkare försvar, istället för tal om att stärka försvaret. Vi behöver inse att varje väpnad aktion mot våra grannländer innebär ett hot också mot oss. En militär konflikt riktad mot ett av de baltiska länderna involverar av geografiska, ekonomiska och militära skäl hela Östersjöområdet.
Det innebär att inte bara att en förstärkning av försvaret är nödvändig utan även att ett medlemskap i Nato blir viktiga steg för vår säkerhet. Det samma gäller också det europeiska samarbetet om säkerhets- och försvarspolitik. Från energipolitik, cyberförsvar till en ökad samordning av utvecklingen av militär förmåga. Det kommer att utvecklas och det behöver utvecklas. Sverige behöver vara en del av detta, och inte bara en passiv efterhängare.
För min del kommer arbetet i parlamentet handla om en Rysslandspolitik som förenar öppenhet gentemot det ryska samhället med en fasthet mot en regim som gjort det till sin politik att bryta avtal, internationell rätt och överenskommelser. Europas relationer med Ryssland kan utvecklas när landet är berett att följa de grundläggande lagar och regler som gäller för samarbete och respekt länder emellan.
Den gemensamma energipolitiken måste utvecklas, på marknadsmässiga villkor och med en gemensam marknad och gemensamma nät som grund.
Nu direkt i denna vecka fortsätter jag arbetet med den gemensamma tillväxtpolitiken som jag är rapportör för. Min utgångspunkt där är att finansiell stabilitet är en nödvändig förutsättning för att vi ska kunna lägga grunden för den tillväxt som behövs.
Under veckan som kommer lägger vi också fast tidtabellen för den översyn av banklagstiftningen som jag har fått ansvaret för. Det handlar både om bankkrislagstiftningen men också om hur Europa ska anpassa sig till internationella krav på ökad kapitaltäckning. Min utgångspunkt här är att vi nu måste säkra den finansiella stabiliteten också genom att möjliggöra de investeringar som en stabiliserande tillväxt kräver.
Den digitala agendan kommer nu stå än mer i fokus. Det handlar om att Europa ska kunna gå i täten för utvecklingen av 5 G, som är mer än nästa steg i den mobila telefonins utveckling. Det handlar i grunden om en uppkoppling av nära nog allt som kan kopplas upp. Kan Europa ligga i täten här kommer också en stor del av den nya tidens innovationer, och nya företag, att växa fram här. Den digitala ekonomin ger oss också möjligheter att fördjupa den inre marknaden och skapa en större utväxling av att EU är världens största ekonomi. Precis före jul nådde vi en överenskommelse med ministerrådet om att över hela EU tilldela det så kallade 700 Mhz-bandet till mobil telefoni, som en bas för utvecklingen av 5G.
Och så har vi de viktiga utvidgningsfrågorna. Det gäller inte minst Serbien som kan bli en avgörande pusselbit för ett stabilare Balkan. Förhoppningarna om att Turkiet ska vända tillbaka till förutsättningarna för medlemskap måste understödjas. Vi har också grannskapspolitiken där Georgien är en viktig aktör och där det är viktig att stå upp för demokratins och rättsstatens krafter.
Under nästa vecka ska också ny talman för parlamentet väljas. Den har blivit något mer komplicerad av att Socialistgruppen verkar hävda att avtal som den har skrivit under på inte är mer värda än bläcket. Det är ett förhållningssätt som riskerar att underminera socialistgruppens trovärdighet som sådan. Det är svårt att sluta avtal och överenskommelser med en partigrupp som utvecklar som en politisk linje att inte vara pålitlig. Hur det går med detta återstår att se.