Förra veckan möttes utrikesministrarna i EU i Portugal för att inför det Europeiska rådet den 18 och 19 oktober förbereda de två fördrag som ska bli ersättarna för de gamla EU-fördragen och resultatet av den fördragsprocess som har stått både still och gått framåt de senaste åren. Även Kosovofrågan kom nu högt upp, efter att den under tidigare ordförandeskap har rullats framför sig.
En av de viktiga frågorna i regeringskonferensen och inför oktober mötet kommer att bli rösträttsfrågorna, där det mesta talar för att enighet kommer att uppnås under polska protester. De rösträttsfrågorna berör också frågan om hur många platser de olika medlemsstaterna ska ha i Europaparlamentet, en fråga som kom närmare sin lösning förra veckan då en linje som jag drivit inom EPP-ED gruppens grupp för fördragsfrågan, om att inom ramen för lägsta antal och högsta antal platser ha en proportionerlig linje som avgör fördelningen istället för en köpslagan och hästhandel, som varit fallet tidigare. Under nästa session kommer parlamentet rösta om denna lösning och därefter blir det frågan för regeringskonferensen att adoptera denna lösning när det gäller parlamentet.
I morgon åker jag till Bryssel för en vecka av diskussioner kring ekonomisk politik, finansiella frågor som insättningsgarantin och Solvency II samt konkurrensfrågorna. Tankesmedjan European Enterprise Institute för vilken jag är co-chairman, presenterar på tisdag en skrift av Johnny Munkhammar med en vänlig hälsning till Frankrikes president: What competition has done for Europé .
Den kommer att finnas tillgänglig på webbsidan och är ett försök från mig och från oss att nu lyfta frågorna om konkurrens och företagande till ett mer principiellt plan i strid med dem som vill tona ner konkurrensens betydelse. Poängen med konkurrens är inte att köra andra av vägen utan att alla ska kunna köra på vägen. Det finns ingen kraft som driver integration och sammanhållning bättre än allas rätt att över gränserna arbeta, bedriva handel och företagande oavsett om man är dansk eller fransk, man eller kvinna, från glesbygd eller storstad. Det är den inre marknaden och konkurrensen som binder samman EU.
I morgon åker jag som sagt till belgarnas land, ett land som inte riktigt är. Och det märks när man är där. Det är svårt att känna en nationell identitet och känsla.
Economist uppmärksammar det faktum att Belgien inte är ett land som andra utan mer en företeelse med namn efter dem som bor där. Ännu efter tre månader har landet ingen regering och det är osäkert om det finns en riktig vilja att etablera en. Economists fråga om det inte är dags att dela landet känns förvisso provocerande, men inte så mycket för belgarna.
Tillbaka i Stockholm på torsdag efter lunch med en serie av möten om EU-verksamhet på lokal nivå i Solna, svenska företagares villkor i europeiskt perspektiv inne i Stockholm och till sist en energidebatt kring klimatpolitikens villkor. På fredagen Malmö för att diskutera forskningspolitik och på lördag och söndag europeisk säkerhetspolitik i Östersjöperspektiv på Gotland. Så det blir en rörlig vecka, även under dagarna i Bryssel.