Kommentarerna till Donald Trumps valseger pendlar mellan det hurtfriska och det deprimerade. Det hurtfriska säger att det säkert nog blir bra ändå och nu ska vi gå vidare så får vi se. Så bör inte politik fungera. Det deprimerade är att nu har det värsta hänt och det dömer världen till en utveckling vi inte kan göra något åt. Så ska inte politik fungera.
För det första till alla dem som säger att Trump inte alls kommer att agera som han har sagt, att han har lyssnat till det amerikanska folket och att vi alla ska lära oss av det och de som menar att när han väl blir president får han anpassa sig och försöka leverera till det amerikanska folk han har lyssnat till.
Självklart kan det vara så att han inte alls kommer att agera som han har sagt. Inte uppmuntra andra länder till att ha kärnvapen och inte använda dem när man nu har dem. Inte riva upp handelsavtal, inte söka underminera den amerikanska rättsprocessen, inte sätta sin motkandidat i fängelse genom en av honom själv initierad åtalsprocess, inte tillåta tortyr, inte byta ut den samlade militärledningen för att de inte har krigat med den klokhet han har och inte bomba sönder och samman de motståndare han finner sig i förutom Putin som han vill komma överens med baserat på sin beundran för Putins ledarförmåga och inriktning. Om han gör den helomvändningen kan han självfallet bidra till att de amerikanska väljarna fortsatt kan se fler jobb växa fram och växande välstånd, som är den verklighet som nu är.
Men bryter han handelsavtal drabbar det ekonomin och jobben. Ökar han krigsinsatser bara för att bomba sönder dem han ogillar så skapar han konfrontationer världen över som underminerar fred och säkerhet, och drabbar USA. Går vänskapen med Putin före den internationella rätten kommer vi få se en accept för att Putin gör som han vill åtminstone i sitt grannskap och i Mellanöstern. Det är bara en dåre som tror det leder till fred. Kommer han använda sin makt för att åtala sina politiska motståndare undergräver han den amerikanska rättsstaten och det amerikanska samhället. Och så vidare.
Men kanske han inte gör så. Vi vet att han är en oförfärad vän av osanning, så visst finns det en möjlighet att han gör tvärtom vad han har sagt, men den möjligheten får anses vara liten.
Antingen kanske gör han det men bara lite, vilket får motsvarande konsekvenser men lite mindre eller så gör han det inte alls. Men vad ska han då göra. Är det någon som tror att han kommer att gå i täten för den fria världens ansträngningar för fri handel och ett starkare försvar för länder utsatta för Rysslands, eller Kinas, påtryckningar? Tror någon att han kommer att söka en försoning med den muslimska världen, något som är nödvändigt i kampen mot ISIS men som blir svårt efter de förolämpningar och de hot han har uttalat? Kommer han att agera mot vit-maktrörelser och för en mer fundamental respekt för kvinnor? Be om ursäkt för allt han har sagt om olika grupper?
Kommer Trump att bidra till ett starkt och trovärdigt Nato. Han har sagt det motsatta och gratulerat dem som vill bryta sönder Europeiska Unionen, oklart varför annat än att det är en triumf för dem som är emot samarbete och för motsättningar på nationalistisk grund. Kommer han verka för demokrati och rättsstat gentemot dem som baserar sin makt på att underminera båda, och som han uttryckt sin beundran för?
Vad är det Göran Persson har för is i magen som gör att han framhäver sitt lugn. Och som jag noterat att några fallit i beundran inför. Förnekelse ger alltid skäl för lugn. Men om man inte ser att det finns skäl för oro kommer en dag lugnet bytas mot en insikt om att det man inte trodde kunde hända. Göran Persson tillhörde precis dem som i samband med 2004 års försvarsberedning hävdade att väpnade angrepp mot Sverige kunde anses för uteslutna för överskådlig framtid. Han var lugn. Men hade gravt fel, liksom andra som hävdade samma sak. Och det har han uppenbarligen nu kommit till insikt om. Men han är lugn.
Sedan finns det de som är deprimerade och ser en politisk undergång för det civiliserade samhällets värden. Det är fel.
Nu är tid för vaksamhet och omtänkande. Inte sitta still och hoppas på att det inte blir så illa som det skulle kunna bli. Inse att det är en allvarlig verklighet som inträffat när den amerikanske presidenten tar lätt på lagarna, beundrar den som invaderat Ukraina och hotar sina grannar och vill frigöra sig från ansvaret för Nato. Den som vill spela cool i detta perspektiv och göra en konst av att göra ingenting riskerar att bli kall.
Nu finns allra först en tid av fullständig osäkerhet baserad på vad Trump sagt och gjort sig till företrädare för. Riskerna under denna tid är mycket stora. Putin kommer säkerligen pröva gränser. Det kan vara genom ytterligare offensiver i Ukraina, genom provokationer kanske mot norra Estland eller genom ett steg ytterligare aggressivitet i Östersjön, kanske genom krav på sina grannar.
Våra gemensamma institutioner måste stärkas. När den transatlantiska länken förlorar i trovärdighet måste vi bidra till att göra Nato som sådan till en mer kraftfull organisation. Nato leds inte av amerikanska presidenter men USA är en ledande partner. Med Trump kommer USA vara mindre ledande med problem av stor betydelse. Det innebär att samarbetet och sammanhållningen bland alliansens alla andra medlemmar blir än viktigare. När förhoppningen om den transatlantiska länkens betydelse försvagas förstärks argumenten för ett svenskt Nato-medlemskap.
Europeiska unionens samarbete och gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik blir än viktigare. Nu är inte tid för att lansera nya institutionella reformer utan sluta upp bakom en tydlig reformpolitik och en sammanhängande säkerhets- och utrikespolitik.
Europeiska unionen bör göra klart för var och en som nu vill använda en tid av osäkerhet att vi slår vakt om Europas fredsordning och att sanktionerna mot dem som bryter mot detta blir än mer omfattande om man bryter mot den internationella rätten.
Inför maktskiftet i Washington bör vi påminna den amerikanske presidenten om att en förutsättning för att USA ska vara stort och ledande är att man har en ledande partner för de värden som västvärlden bygger på. Det ställer krav på respekt för rättsstat och för internationella avtal.
Och kanske viktigast, i vår egen svenska debatt, extrema idéer och politik präglad av intolerans och förakt för den enskildes rätt måste bekämpas just i sin extremism. Partier som Sverigedemokraterna eller Vänsterpartiet ska isoleras i sin ytterlighet, inte när de stöder majoritetslinjer. Ingen bör ha dem som regeringspartner men de har samma rätt som alla andra att med röster påverka svensk politik. Då kommer de stå ensamma i sin ytterlighet med just denna ytterlighet som profil.