Plötsligt bröt terrorn loss. Den rev sönder människor och den skapade en stad i tragedi och tystnad. Terroristerna på flygplatsen och i tunnelbanan dödade i sitt hat 35 människor och skadade över 300. På morgonen den 22 mars blev Bryssel plötsligt en belägrad stad. Ingen visste till en början vad som hade skett, vad som kunde ske i förlängningen och hur många som var drabbade. Vi höll oss inne och vi kontaktade varandra, uppmanade andra att också hålla sig inne tills vi visste mer. Gatorna blev som ett trollslag tomma bara trafikerade av till synes oändligt många farande ambulanser, polisbilar och militära fordon.
Flygplatsen stängdes. Järnvägen likaså. En stängd stad, svår att komma till och svår att resa ifrån. Själv tog jag mig senare under dagen ut via bil till Amsterdam.
Terrormorden drabbade svenskar liksom människor från olika delar av världen förutom belgier. Bryssel drabbades hårt denna dag. Och de kommande dagarna och veckorna kom att drabbas av terrorns grepp, jakten på terrorister och rädslan för nya angrepp. Sjukhusen var för en lång tid fyllda av de skadade, hårt drabbade och svårt skadade.
Så ser vår värld ut. Det finns skäl att minnas offren och hedra deras minnen, liksom att delta med alla dem som på olika sätt blev märkta för livet. Men det finns också skäl att minnas terrorns ansikte.
Det var hatet, den organiserade terrorismen och viljan att döda andra som var grunden för attentaten i Bryssel. Det hatet måste bekämpas, terrorismens organisationer måste bekämpas liksom de som dödar måste straffas och förhindras begå nya brott.
En av attentatsmännen kom från Malmö. Attentatet som här i Bryssel drabbade svenskar kunde likaväl ha drabbat svenskar i en stad i Sverige.
Det måste nu vara tid för att se terrorn som den är. Inte som en kulturell extrem eller missanpassade ungdomar. Det handlar om människor som vill mörda sina medmänniskor. Den etablerade svenska synen på Mellanöstern har aldrig tagit hänsyn till det hat som där har odlats av extrema grupper och som präglar den politiska utvecklingen och som utgör hotet mot Israel liksom mot andra stater. Som är ett hot mot varje enskild individ som vill något annat än terrorns företrädare.
Det gäller också i Sverige. Terrorn är ett hot mot vårt land och ska inte bemötas genom kulturministrar, sociala hemvändarprogram och tron på social fostran. Den måste bemötas som det hot den är. Genom polis och genom en rättsstat som är kompromisslös.