En dag som för min del handlat om att presentera ett förslag till riktlinjer för EU inför den internationella telekonferensen i Geneve i början av 2012, där bland annat översynen av frekvenser för mer mobilt bredband är en viktig fråga. Det internationella samarbetet för frekvensfördelning följer en byråkrati som mer är ett arv från den tid då länder hade gemensamma konferenser för att besluta om internationella telegrafiregler och som på det tidiga 1930-talet blev grunden för dagens internationella telekonferenser.
Det var en tid då nationalstaten dominerade det mesta, och då telekommunikationer var statens uppgift och ytterst en del av den nationella säkerheten. Men det var också en tid då telefoni var telefoni och just bara det. Så var det under decennier tills telefoni blev basen för informationssamhället med alla dess spår av utveckling. Och därför vilar det något ångbåtsaktigt att de frågor som rör fördelningen av frekvenser och hur de ska användas diskuteras på stora internationella konferenser som man samlas till vart fjärde år. Den mest dynamiska delen av moderna samhällen regleras i dag av ett internationellt samarbete som är utformat utifrån 1930-talets behov. Det skapar en tröghet som inte underlättar för utveckling och förändring.
Även veckan i övrigt kommer att handla om telekom. Under onsdagen träffar det polska ordförandeskapet industriutskottet och därefter har jag en möjlighet att diskutera igenom förhandlingsläget kring spektrumfrågan med den polska regeringens företrädare. Och på motsvarande sätt ger onsdagen möjlighet att träffa några av telebranschens tyngre aktörer för att reflektera över marknadens utveckling och de behov det ställer.
Under morgondagen blir det vidare tillfälle till diskussion med den spanske kommissonären Almunia kring statstödsregler för tjänster av allmännyttig karaktär där min ambition är ett regelverk som driver på utvecklingen och konkurrenskraften även inom de sektorer där det av politiska skäl i olika medlemsstater finns ett definierat allmännyttigt intresse. Under onsdagen distribuerar jag också förslag till kompromisser när det gäller parlamentets ställningstagande om Global Governance.
Det mer uppslukande intresset som präglar Bryssel de kommande dagarna handar mer om skuldkrisens nästa steg och vad som kommer att hända med Italien, som med ökad oro kan spilla över på Spanien. Det finns en risk för att Grekland om några månader kommer att framstå som ett mindre problem. Det är mot den bakgrunden frustrerande att de försök som kommissionen nu gör för att få fart på den europeiska ekonomin verkar fokuseras på en finansiell transaktionsskatt. Den kommer fungera som varje annan skatt men riskerar däremot att leda till att kapitalmarknader flyttar sina aktiviteter till andra delar av världen. Och den skatt som kommissionen föreslår ska kunna ge all emellan 15 och 200 miljarder. Den senare siffran är ett belopp som är större än EU-budgeten i dag. Och den glada förhoppningen är att denna skatt ska finna helt nya pengar som inte drabbar skattebetalare.