När Stefan Löfven förra året bjöd in Europas ledare till ett socialt toppmöte var vi många som varnade för att mötet skulle leda till mer lagstiftning på EU-nivå. Vi moderater framhöll att det kan innebära slutet för den svenska modellen och att Sverige kommer behöva kompromissa med resten av Europa om hur vi vill utforma vår föräldraförsäkring och arbetsmarknadspolitik.
Nu ser vi konsekvenserna av Socialdemokraternas misslyckade Europapolitik. I stället för att prioritera problem som endast kan lösas genom mer europeisk lagstiftning har Socialdemokraterna gjort socialpolitik till sin primära Europapolitik. Ett av huvudnumren har varit Löfvens initiativ till det sociala toppmötet. När Moderaterna påpekade att toppmötet skulle leda till lagstiftning avfärdade Löfven detta som osanningar.
Kanske trodde Löfven att han skulle kunna exportera den svenska modellen till resten av EU eller så förstod han inte att EU är en union som stiftar lagar och inte bara utfärdar ambitioner. Han hade fel.
Det senaste året har flera lagförslag initierats med utgångspunkt i det sociala toppmötet, nu bland annat med förslag om att inrätta en europeisk arbetsmarknadsmyndighet. Nyligen röstade Europaparlamentet om ett regelverk för arbetsvillkor i Europa med minimumkrav på det som vi i Sverige reglerar i kollektivavtal. Det är en utveckling som i Sverige varken stöds av fackförbund eller näringsliv. Förslaget kommer att förhandlas vidare, men kommer med största sannolikhet att bli verklighet.
Innan voteringen slog Socialdemokraterna fast i en gemensam debattartikel att man skulle utmana det liggande förslaget, men i omröstningen valde man att lägga ner sina röster, medan alla andra svenska parlamentariker röstade mot förslaget. Så mycket var den svenska modellen värd.
Tidigare har socialdemokrater liksom miljöpartister i Europaparlamentet röstat för förslag som kommit ur den sociala pelaren. Och fler lagförslag med minimumkrav för arbetstider, föräldraförsäkring och kollektivavtal är att vänta.
Med Socialdemokraternas Europapolitik kommer den svenska modellen att hotas och arbetsmarknadsfrågor kommer inte längre vara en nationell fråga. Det innebär att fokus tas bort från utmaningar som faktiskt kräver gemensamma regler på EU-nivå, som den inre marknaden, förutsättningar för tillväxt, hotet från Ryssland och en gemensam energi- och klimatpolitik.
Socialdemokraterna kan inte fortsätta driva att socialpolitik ska beslutas på EU-nivå och sedan hävda sig göra det motsatta. Löfven borde erkänna att han hade fel och ansluta sig till de svenska partier och organisationer som nu gör sitt bästa för att ta bort socialpolitiken från den europeiska agendan. Det förutsätter en ny väg i den svenska Europapolitiken. Bara då kan vi ta tag i de gemensamma hot och möjligheter där Europa verkligen måste stå starkt.