Den sjuttonde maj är det den syttende mai även i Stockholm. Norge är ett land som genom egna erfarenheter som fortfarande direkt berör det norska samhället har anledning att känna en glädje och stolthet inför landets frihet och suveränitet långt utöver de applåder som orden i högtidstal brukar ge. För Norge har självständighet aldrig varit en självklarhet. Tidigt ett eget rike och för alltid en egen nation men ofta under andra länders styre.
Den danska tiden var ett resultat av Kalmarunionen och fortsatte ända tills Danmark i freden efter Napoleonkrigen 1814 fick avträda Norge. En kort självständighet följdes senare samma år av en union med Sverige där Norge behöll sin författning från just den 17 maj. Och så upplöstes brödrafolkens union 1905 men brödraskapet bestod. Så var det under andra världskriget när Norge invaderades och ockuperades av Hitlertyskland. Sverige kunde och skulle kanske gjort mer men härifrån kom likväl stöd till motståndsgrupper, möjligheter till flykt och organisering. I dag är de nordiska länderna nära varandra och det är väl på något sätt som syskon i en familj. Ständiga små trätor och misshälligheter men gemensamma och samma i så mycket av det som är grundläggande.
Några erfarenheter av Norges historia borde även vi lära oss av.
Friheten och demokratin är aldrig självklar utan måste ständigt försvaras och man måste kunna försvara den i handling och inte bara i ord. Den debatt som i dag förs om svenskt försvar rör sig inom gamla budgetramars förutsättningar, inte inom den verklighet vi lever i. Det borde vara lätt att ändra svensk försvarspolitik av det enkla skälet att de svagheter vi idag ser beror på försyndelser och ignorans från regeringar av olika slag. Tillsammans bör man kunna ändra på detta så att svenska flygplan kan flyga, att vi kan ha det flyg vi behöver och den beväpning som krävs, den närvaro och förmåga i Östersjön över och under som är nödvändig, att vi kan skydda våra hamnar och att vi har arméförband med den beväpning och förmåga som en hotfull verklighet ställer krav på. Enskilda miljarders tillägg i en försvarsbudget räcker inte eftersom försvaret som helhet ständigt förlorar i andel av den svenska ekonomin och det innebär med en ekonomisk nödvändighet en fortsatt försvagning och oförmåga. Vi har inte råd med detta.
Friheten och demokratin värnas genom att vi har förmågan att avgöra de beslut som formar vår framtid. Den engelska populisten Boris Johnson sa häromdagen i den nyansernas pajaseri som präglar honom att EU var att jämföra med Hitlers ambitioner. Det är sannerligen inte Norges erfarenhet. Under Nazityskland ockuperat och fråntaget sin frihet och allt skydd för mänskliga fri- och rättigheter, upphävd demokrati, judeförföljelser som ett led i förintelsen och avrättningar av oppositionella. Skillnaden mellan demokrati och förtryck, mellan civilisation och barbari är större än att en ansvarsfull politiker ska våga jämställa det ena med det andra.
För Norges del är alternativen båda frihetens och demokratins. Man har valt det alternativ som nu gäller. Nämligen att vara med i frihandelsområdet. Det innebär en formell suveränitet när det gäller lagstiftning om den inre marknaden men reellt att man inte får forma de beslut man lovat att genomföra. Det andra alternativet är att man skulle bli medlem, efter ett eget demokratiskt beslut, för att vara med att forma de beslut som man tar gemensamt med andra. Både Norge och Norden skulle vara större med landet som medlem i EU. Och Storbritannien skulle vara mindre som utanförskap med regler som formas i Bryssel. Det skall också sägas att de regler och den lagstiftning som nu formas på egen hand i Oslo präglas av långt mer detaljer och byråkrati än den gemensamma lagstiftning som landet också omfattas av.
Men det finns en annan erfarenhet som väger än tyngre än så. Frihetens och demokratins värden värnas bäst gemensamt av de fria samhällen vi har än av varje land för sig. Det vet Norge som är medlem i Nato men vi vet också att vår gemensamma frihet och demokrati också behöver värnas genom ett samarbete som berör alla andra områden än de militära. Ryska hot avser i dag inte bara det militära området, terrorismen handlar inte i första hand om militär försvarsförmåga, ekonomisk krigföring eller psykologisk kräver att länder står tillsammans kring frihetens värden. Desto starkare man står tillsammans desto starkare står frihetens värden.
De baltiska länderna hade i dag varit svagare och mer utsatta för rysk påverkanspolitik och hot, som vi har sett utövas på många olika sätt. Europas förmåga att agera mot Rysslands krig i Ukraina beror på vår förmåga att samverka om våra samhällens inre väsen och med vår gemensamma ekonomi som överlägsen styrka. Sanktionspolitiken hade inte haft den konsekvens som den nu ändå har utan Storbritannien och den hade varit än mer stabil med Norge som ytterligare en del av EU med ett starkt Norden i gemenskapen.
Den öppenhet och den gemensamma ekonomi vi har med Norge är en styrka för Europa som skulle bli större för Norge som medlem och större för oss alla.
En lärdom från Norges historia är att demokratiska länders samarbete och öppenhet aldrig hotar vare sig suveränitet, demokrati eller frihet men bidrar till en styrka mot det öppna samhällets fiender. Det bör även vi svenskar lära oss av. Nato är inget annat än en försvarsallians och hotar ingen, förutom att de som vill hota oss ser det som ett hot att vi kan försvara oss med andra. Det är i dag svårt att se att bara ett land skulle bli indraget i ett krig om detta skulle växa fram ur väpnade aktiviteter i vår närhet. Inte bara Sverige skulle bli utsatt men det innebär också att andra länders utsatthet berör oss. Vi har ett gemensamt säkerhetsansvar.
En tredje lärdom den syttende mai från norsk historia är att vi alltid måste ta hoten på allvar och aldrig låta dem skymmas av de motsättningar som präglar den demokratiska debatten.
Sammanväxten mellan politisk makt och privat makt, korruption och kriminalitet präglar dagens Ryssland och påverkar Europa. Kriget i Ukraina är liksom kriget mot Georgien ett uttryck för en vilja att använda militär förmåga till väpnade anfall. Nordstream 2 är ett uttryck för växande ryska ambitioner, för en energipolitik som syftar till att skapa beroende och dominans, liksom rustningarna, liksom de stora övningarna, liksom hoten, liksom provokationerna, liksom nationalismen, liksom demokratins upphävning, trakasserierna mot opposition och oliktänkande, liksom retoriken och liksom revanschismen, och för att än en gång lära oss av Norge, liksom dem som av någon outgrundlig anledning alltid försvarar den som hotar och för krig.
Det bästa för oss är att vi aldrig får veta hur allvarliga hoten var genom att vi redan i dag tar dem på allvar. Den syttende mai ger anledning att påminna oss om att frihet är för allvarligt för att tas för givet.