Sysselsättningen har inte blivit högre
Den sysselsättningsökning som nu förutspås är till stor del en bubbla. Kraftigt ökad sjukfrånvaro innebär att den verkliga sysselsättningen utvecklas betydligt svagare än vad arbetsmarknadsstatistiken visar. Dessutom drivs statistiken av det faktum att arbetsgivare måste anställa fler personer för att kunna möta den ökade frånvaron. Istället för att slå sig till ro borde regeringen begrunda de bakomliggande faktorerna, och bla fundera över varför offentliganställda mår såpass mycket sämre än privatanställda.
Sysselsättningen ökar med 94 000 personer i år, spår Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) i en ny prognos som presenterades i veckan. Regeringens sysselsättningsmål om 80 procents sysselsättning år 2004 är därmed inom räckhåll, menar Ams, och Aftonbladets ledarsida fyller i med att då blir Sverige på nytt bäst i EU-klassen.
Tillsammans med andra tillgängliga prognoser ter sig emellertid utvecklingen på arbetsmarknaden inte lika positiv. För samtidigt som Ams spår ökad andel sysselsatta så spår Riksförsäkringsverket (RFV) en kraftig ökning vad gäller sjukfrånvaron under innevarande år. Ökningen är såpass kraftig att den verkliga sysselsättningen, dvs den som motsvaras av hur mycket tid som människor verkligen tillbringar på arbetet, utvecklas betydligt mer måttligt än vad Ams:s siffror indikerar.
RFV förutspår att kostnaden för sjukfrånvaron ökar med 5,6 miljarder kronor i år, jämfört med förra året. Räknat i antal hela arbetsdagar ökar sjukfrånvaron med 10,8 miljoner dagar under 2001. Detta motsvarar nästan 47000 heltidstjänster, nästan exakt hälften av den sysselsättningsökning som Ams räknar med.
Den sysselsättningsökning som Ams förutspår är därmed, om den besannas, till stor del en bubbla. Med en såpass hög ökning av sjukfrånvaron kan Sverige knappast anse sig som bäst i EU-klassen. Dessutom skriver Ams i prognosen att den ökade sjukfrånvaron i sig bidrar till den höga sysselsättnings-
utvecklingen eftersom arbetsgivarna måste använda fler vikarier för att möta den ökade frånvaron.
Detta är inget nytt fenomen. En stor del av den uppgång i sysselsättningsutvecklingen som vi har sett de senaste åren har berott på eller uppvägts av snabbt ökande sjukfrånvaro. På grund av detta ökade andelen faktiskt sysselsatta i arbete inte med en promille mellan 1997 och 2000.
För regeringen borde utvecklingen vad gäller sjukfrånvaron fungera som en väckarklocka. Tillgänglig offentlig statistik visar nämligen att sjukfrånvaron är högre bland offentliganställda än bland privatanställda. Detta gäller framförallt långtidssjukskrivningarna, som utgör det största problemet. Innan regeringen föreslår lagar och regleringar i syfte att motarbeta öppnandet av privata alternativ inom områden där det offentliga länge varit dominerande borde man fråga sig varför offentliganställda uppenbarligen mår sämre än privatanställda.
Gunnar Hökmark
ekonomisk-politisk talesman (m)