Det våld som den syriska regimen nu bedriver mot sitt eget lands medborgare ställer nya frågor om folkrätten och det internationella samfundets ansvar. Traditionellt tolkades folkrätten som folkens rätt, det vill säga deras regimers rätt, att behärska sitt territorium och fatta de beslut man ville. Det var en folkrätt som inte levde upp till FN:s deklaration om de mänskliga fri- och rättigheterna utan som snarare handlade om regimernas rättigheter.
Det var också en tid som dominerades av diktaturer i världens allra flesta länder. Intresset för att på internationell nivå värna de enskilda människornas rättigheter var inte särskilt högt vare sig i Moskva, Peking, Tripolis, Riyadh eller Addis Abeba.
Efter det kalla kriget och järnridåns fall har folkrätten kommit att handla mer om folkens rättigheter även gentemot sina regimer och mot förtryckare. Så kom det internationella samfundets beslut om att med militärmakt tvinga den serbiska regimen att upphöra med etnisk rensning. Brutaliteterna i Kongo har delvis samma prägel och den nu pågående internationella insatsen mot Gadaffis Libyen är just av detta slag.
Det som nu sker i Syrien ställer nya frågor om hur långt folkrätten och det internationella samfundet måste gå för att kunna hävda att man värnar FN-stadgan. Men i grunden är det svårt att acceptera att den syriska regimen kan fortsätta utplåna byar och samhällen genom brutalt militärt våld utan att mötas av annat än uttalanden och en listning av de skyldiga. Någonstans måste frågan ställas om det inte krävs militära insatser även här för att skydda enskilda människors rätt. Det är svårare än i Libyen både av militära och av politiska skäl.
Om Kina och Ryssland vägrar även i detta fall kan det vara ett viktigt besked i sig till världssamfundet. Då har det i alla fall gjorts försök att hävda folkrätt även om regimer som inte gärna ser människors rätt komma till uttryck stoppade det. Det skapar en tydlig bild också av dessa regimer och deras förakt för människors rätt. Det är även det ett bidrag till folkrätten.
Bloggar: Globala liberaler, Carl Bildt.