En bisarr upplevelse var det att den tidiga morgonen, före halv sex, se socialdemokraternas partisekreterare lämna landet för att ta planet till Madrid, inte minst eftersom jag i slutet av kvällen innan på denna blogg skrivit om hennes ansvar för det som hänt på det socialdemokratiska partihögkvarteret. Det finns självfallet alltid privata skäl värda att respektera för att resa utomlands. Men oavsett skäl måste det vara en konstig sak för den S partistyrelsen som sammanträdde idag att partisekreteraren under ett valår åker utomlands samma dag som man sammanträder, dagen efter att vår tids största kampanjskandal har briserat.
Det finns nog ingen politisk riktning som kan svära sig fri från att olika företrädare i stridens hetta, av obetänksamhet eller dåligt omdöme lägger till eller drar av för mycket men det som är oroande med socialdemokratin, efter SSU:s medlemsfusk och röstfusk, SAPO, upprepade diskussioner under årens lopp om valarbetare som går över gränsen för valfusk, försvarets underrättelsematerial till partiexpeditionen, buskpropagandan om motståndare (slänga ut de äldre på gatan, avskaffa allt stöd för arbetslösa, skära ner sjukvården för att omedelbart ta bort 200 miljarder, moderaterna är i själva verket mot miljön och vill torpedera kampen mot växthuseffekten, osv.) och Göran Perssons påstående om nyföretagandet i riksdagsdebatten är att det kanske anser sig ha särskild rätt att stå ovanför lagen och hedern. Och är det den andan som präglar vardagen på Sveavägen 68 faller ansvaret tungt på Ulvskog. I så fall var det som hände på Sveavägen ett svenskt Watergate, ett Swedegate.