Det är viktigt att belysa de politiska motsättningar som är en del av demokratin. Det är också viktigt att belysa de motsättningar som riktar sig mot demokratin. Det viktiga är att ha det klart för sig att de motsättningar som handlar om demokratin inte kan sammanblandas med de politiska motsättningar som hör den till.
Det är till och med viktigt att klargöra att det som ibland framstår som politiska motsättningar i själva verket har sin grund i ett ifrågasättande av demokratin.
Den gångna veckans debatt och diskussion om Sveriges Television och intervjun med Nya Tiders företrädare i Aktuellt är i grunden viktigare än just den intervjun och det programmet. Det handlar om hur vi ska se på extrema rörelsers roll i den politiska debatten.
Nya Tider är en utbrytning ur en utbrytning ur Sverigedemokraterna, baserad på den typen av nationalistiska idéer som vi känner igen från nazism. De tycker förmodligen lång rad olika saker om både pensioner, äldreomsorg och skatter, dels för att de tycker det och dels därför att de vill ge en bild av att de är en normal politisk rörelse som motarbetas på grund av sina politiska uppfattningar i största allmänhet.
Men det räcker att titta på deras hemsida en kort stund för att se att de har ett helt annat värdemönster som ifrågasätter demokratier och andas beundran, eller uttrycker stöd, för regimer som använder diktaturens medel. Men innebär det att de inte ska få uppmärksamhet i media? En policy från SvT och andra om att inte ge dem uppmärksamhet skulle med all säkerhet ge dem både martyrskap för att ”de säger sanning” och skyla över det faktum att deras viktiga motsättningar mot andra handlar om demokratin, inte om pensionerna eller skatterna, där deras uppfattningar ändå bara är en del av strategin för den grundläggande uppfattningen om demokratin och det öppna samhället de har.
Ska man då ha debatter med dem med företrädare för dem som står för demokratins värderingar. Det tycker jag men då ska man tvinga dem att just debattera sin syn på demokrati och på diktaturer. Därför att det är detta som skiljer dem åt från andra. Och då bör man också ha en kritisk granskning av dem för att klargöra vilka uppfattningar de faktiskt har och vad dessa uppfattningar innebär.
Så ska även andra politiska företrädare granskas. Vi ska granskas för att klargöra vilka uppfattningar vi har, vad som är skillnaderna mellan olika politiker och vilka konsekvenser de olika uppfattningarna har. Då kan man klargöra olika uppfattningar om skatter och bidrag, för att ta ett exempel, eller om hur mycket mer de rödgröna partierna vill föra över i makt till Bryssel än vad jag som moderat vill, samtidigt som det står klart att vi arbetar inom demokratins ramar för att vi definieras först och främst av demokratins gemensamma värderingar.
Och så bör extrema partiers företrädare granskas. Därför att då blir det också klart att deras uppfattningar mer utgår från en annan syn på demokratin och det öppna samhället. Deras politiska motsättningar handlar inte om de motsättningar som hör demokratin till utan om motsättningar som undergräver den.
Det var lite lätt förvånande när Jan Helin läxade upp den egna redaktionen i en öppen debatt därför att hans budskap var att man inte borde släppa fram Nya Tider alls. Det tror jag är ett budskap som Nya Tider och liknande grupper älskar att få arbeta vidare med.
Men det var också förvånande eftersom Helins uppfattning i så fall måste gå längre än till Nya Tider.
Ska man, med Helins inställning, intervjua företrädare för extrema kommunistiska partier? Ska man ha myssamtal med skådespelare eller politiker som hyllar hårdfört kommunistiskt samhällssystem, eller som låtit sin politik utformas i föraktet för demokratin och förtjusningen över kommunism?
Ska författare och kulturskribenter som relativiserar kommunismens förtryck ses som chica debattörer där deras påståenden om att till exempel Vänsterpartiets historia utmärks av en långvarig kamp för rösträtt och välfärdsreformer? Hur ska SvT ställa sig till de politiker som har en historia av entusiastiskt stöd för de brutala diktaturer som i decennier använde sig av terror och massmord för att upprätthålla sin makt? Hur ska man ställa sig till dem som mottar det så kallade Leninpriset med glädje och stolthet? De som menar att vi bör ha en mer beundrande uppfattning till Stalin? Nya Tider har en beundrande uppfattning om Putin som är vidrig men hyllningar till Stalin och Lenin är faktiskt än värre.
Jan Helin och Sveriges Television bör fundera på hur man ska behandla dem som i sin oförmåga att se demokratins gränser inte respekterar vare sig sanningen eller mångfalden, som är beredda att låta makt gå före rätt för att nå de politiska mål de överordnar människors liv. Bör inte företrädare för Vänsterpartiet granskas utifrån deras decennielånga och personliga uppslutning bakom hyllningar till diktaturer? Bör inte Sven Wollters entusiasm för den mest brutala kommunismen sätta en agenda för hur han intervjuas?
För någon stund sedan intervjuades Rysslands ambassadör i Sverige. Det var en lång rad svar som inte har med vare sig debatt eller sanning att göra. Diktaturens logik är inte demokratins. Osanningen som ett medel för att debattera förenar många. Det måste ständigt avslöjas, inte bara genom debatten utan genom en faktamässig opinionsbildning, liksom en kritisk granskning som utgår från fakta istället för tyckande och mottyckande.
Min tro är att de mörka krafterna, och de mörka uppfattningarna, bäst bekämpas genom att de får ljuset på sig, på just det de själva vill dölja. Det innebär förvisso många svåra redaktionella beslut om hur och om vad som är relevant. Det ställer krav på en kritisk granskning inte bara av andra utan även av den redaktionella granskning man själv gör. Helin och ledningen för SvT bör nog inte bara vara kritiska till de egna utan också till sina egna påståenden.
Vare sig Nya Tider eller någon annan extrem kraft bör få trivas eller växa i mörkret. Det gäller också Sverigedemokraterna med deras historia liksom band till och beundran för auktoritära regimer. Men det bör inte stanna där. Totalitära idéer och de politiska uppfattningar som följer av dem bör granskas kritiskt även när de kommer från vänster. Sveriges Television har en del att tänka på efter veckan med intern debatt i det offentliga. Om det är Helins uppfattning som gäller är de inte färdiga.