Blockaden gentemot Gaza beror på det krigstillstånd som raketbeskjutningen leder till. Den syftar inte till att hindra förnödenheter utan att hindra tillförseln av iranska missiler och raketer, vapen som den iranska regimen i varm symbios med Hamas gärna exporterar. Det är en ironi att politiska grupper som normalt är emot svensk vapenexport nu är för iransk export och Hamas import, skriver EU-parlamentarikern Gunnar Hökmark (M).
Ship to Gaza utlöser nu sin egen debatt kring varför det inte blev som det skulle bli. Det är däremot väldigt lite debatt om det som skulle bli. Syftet med att båtarna som skulle gå direkt till Gaza var ju inte att tillföra förnödenheter. De tillförs redan från både den israeliska och egyptiska sidan. Syftet var istället att i den pågående konflikten mellan Hamas som styr Gazaremsan och Israel ge en av Mellersta Österns mer extrema och rättsföraktande regimerna sitt stöd.
Den konflikt som särskiljer läget i Gazaremsan från övriga delar av det som en dag bör bli en palestinsk stat är att Hamas förespråkar kompromisslöst våld, sharialagstiftning, utövar ett totalitärt styre över medborgarna och medverkar till en pågående beskjutning av raketer och missiler mot israeliska samhällen, i syftet att döda civila. Det är denna regim som Ship to Gaza går i bräschen för.
Blockaden gentemot Gaza beror nämligen på det krigstillstånd som raketbeskjutningen leder till. Den syftar inte till att hindra förnödenheter utan att hindra tillförseln av iranska missiler och raketer, vapen som den iranska regimen i varm symbios med Hamas gärna exporterar.
Det borde vara ett allmänt intresse för freden och för fredsprocessen att ta avstånd från Hamas hatpropaganda och raketbeskjutning, dels därför att den syftar till att döda israeler och bryta fredsprocessen, dels eftersom den utlöser militära aktioner mot raketbeskjutningen på de platser den kan spåras i Gaza. Det borde också vara ett intresse att motverka att fler vapen tillförs från Iran eftersom detta sker inom ramen för den agenda som präglar den iranska regimen och Hamas.
Syftet med att bryta blockaden är att vare sig Israel eller Egypten då kan hindra att vapen tillförs till Hamas och Gaza. Det skulle självfallet få militära konsekvenser och kosta i form av människoliv.
Det är en ironi att politiska grupper som normalt är emot svensk vapenexport nu är för iransk export och Hamas import. Det är anmärkningsvärt att så lite kritisk granskning har skett av de konsekvenser som stödet till Hamas ger. Det är som om det finns en allmän uppfattning att terror och raketbeskjutning av Israel är en normalitet som alla, inklusive Israel, bör leva med och att militära svar på raketbeskjutningen bryter fred.
Det är svårt att förstå hur lite av svensk debatt som handlar om att en liten vänsterelit hellre vill stöda en islamistisk terrororganisation än de som förtrycks av diktaturer. Eller hur denna vänster oavsett vad man tycker om Israel har svårt att se skillnaden mellan demokrati och diktatur. Eller hur oberörd man är av Irans hot, stöd till terror och förtryckarregimernas förtryck.
Det är denna oförmåga att se diktaturerna som gjorde att så många blev överraskade av den arabiska våren. De var inte medvetna om att det fanns människor som led under förtryck i arabvärldens diktaturer, delvis därför att de själva hade idealiserat regimerna som revolutionära idealister.
Så glömde man de förtryckta och så glömmer man dem som nu lider under Hamas förtryck samtidigt som man inbillar sig att det inte finns någon anledning att hindra vapeninförsel till ett Gaza som Hamas använder som bas för militära aktioner mot civilbefolkning i ett annat land. Det anmärkningsvärda är att de som nu agiterat till stöd för Hamas styre snarare romantiseras av svenska media än får möta kritisk granskning.