Vad säger Göran Persson inför och i förhandlingarna om ett konstitutionellt fördrag för EU? Sviker han riksdagen eller står han upp för och företräder den politik som den svenska riksdagen har lagt fast i frågan om en vald president för Europeiska rådet?
Svaret på den frågan har en avgörande betydelse för den demokratiska trovärdigheten i hur den svenska regeringen företräder Sverige i den Europeiska unionen men också för hur det resultat som kommer tillbaka till riksdagen skall bedömas när fördragstexten skall ratificeras där. Är det så att regeringen och statsministern har agerat i strid med riksdagen kommer förslaget inte vara så bra som det kunde ha varit. Det måste självfallet påverka diskussionen om fördraget skall ratificeras eller ej.
Varje kompromiss måste bedömas efter sitt värde men om den svenska regeringen sviker riksdagen i en av fördragets viktigaste frågor är det inte en kompromiss utan en ensidig eftergift till förmån för regeringens egen uppfattning. Då etablerar regeringen ett demokratiskt underskott i Sveriges Europapolitik som inte ligger i förhållande till EU´s olika institutioner utan som finns på grund av en regering som nonchalerar riksdagens beslut när den skall företräda svensk politik.
Frågan om en vald president i Europeiska rådet är inte en fråga vilken som helst. Den har en direkt och avgörande betydelse för maktbalansen mellan kommission, råd och parlament. I praktiken kommer den också ha en mycket stor betydelse i balansen mellan de stora och de små EU-länderna eftersom presidentposten kommer kontrolleras av de stora länderna och eftersom systemet med en vald president urholkar det likaberättigande som i dag karaktäriserat rotationen av ordförandeskap mellan medlemsländerna. Det är ingen tillfällighet att i stort sett alla små länder har agerat emot systemet med en vald ordförande av just det skälet. Jag är rädd för att det dessutom kommer att skapa en klyfta mellan de nya länder som nu blir medlemmar och de etablerade eftersom det är svårt att se hur något av dessa länder skulle kunna få en vald president från sitt land.
Frågan är desto större ur konstitutionell och maktbalanserande perspektiv eftersom den i dag föreslagna fördragstexten inte utesluter att presidenten i rådet också blir president för kommissionen. Då får vi en maktkoncentration och en brist på balans till förmån för ett råd av statsministrar som kommer att ge de stora och starka ländernas regeringschefer ett större inflytande på bekostnad av kommissionens oberoende och den parlamentariska kontrollen. Ett sådant fördrag blir dåligt för Europa och den europeiska integrationstanken.
Nu finns det mycket som talar för att den regeringskonferens som skall fullfölja och slutföra framtidskonventets arbete kommer att börja sitt arbete redan innan den svenska riksdagen har hunnit behandla konventsförslaget och regeringens skrivelse. Det finns ett uttalat önskemål att det nya fördraget skall kunna vara färdigt inför Europaparlamentsvalen i juni nästa år. Redan i början av september genomförs ett informellt möte mellan utrikesministrarna. Det italienska ordförandeskapet söker redan nu samla in de olika ländernas ståndpunkter och uppfattningar inför det fortsatta arbetet. Vad säger då Göran Persson och Anna Lindh?
Under våren har man i strid med riksdagens beslut argumenterat för en vald president i sina kontakter med andra regeringar och i media. På det viset har Göran Persson själv på ett effektivt sätt visat att rådet inte har den demokratiska förankring som han motiverar en större tyngd för rådet med. När förslaget en gång lanserades av den svenska regeringen skedde det utan den förankring i riksdagen som skall ske. Det har också lett till att KU prickade både Göran Persson och Anna Lindh. Samtidigt konstaterade KU med riksdagens godkännande att det inte finns utrymme för den svenska regeringens företrädare att i sina kontakter med andra länders regeringar driva en annan uppfattning än den som har beslutats av riksdagen. När konventsförslaget presenterades välkomnade Göran Persson förslaget om en vald president. I den departementspromemoria som utarbetats inom UD uttalar man sig i samma riktning. Det är ett häpnadsväckande förakt för riksdagens beslut som man hitintills har visat.
Nu måste regeringen ge ett besked. Vilken uppfattning tänker man driva inför regeringskonferensen? Tänker man driva regeringens uppfattning eller sin egen? Om man fortsätter som man gjort skapar man inte bara ett demokratiskt underskott i den europeiska beslutsprocessen. Man urholkar också förtroendet för den process som skall leda fram till ett fördrag som skall ratificeras i riksdagen. Struntar regeringen i de beslut som riksdagen har fattat måste detta påverka förutsättningarna för att godkänna fördraget. Ytterst handlar det om svenska folkets respekt för beslutsfattandet i Europeiska unionen. Demokratin kräver att regeringen respekterar riksdagen i både ord och i handling.
Gunnar Hökmark
Ordförande i konstitutionsutskottet.