Sveriges framtid får inte underordnas partipolitiska relationsspel. Sverigedemokraternas och Vänsterpartiets extremism måste mötas i sak och inte genom tävlan i vem som mest tar avstånd från dem. De besegras genom att deras politik som riktar sig mot grundläggande värden förnekas majoritet, inte genom att majoriteten förnekar deras existens.
En tävlan i avståndstagande från Sverigedemokraterna och en tystnad gentemot Vänsterpartiet, inför det som ofta avfärdas som chic radikalitet, har gjort att bägge partier kunnat växa. När relationsspelet till Sverigedemokraterna överordnas regeringspolitiken – som Socialdemokraterna vill för att befästa sin regeringsmakt, samtidigt som de tiger inför samarbete med ett parti präglat av en historia av diktaturhyllande – blir Sveriges framtid underordnad viljan att markera avstånd till ett enskilt parti.
De fyra gångna åren har varit skadliga för Sverige. Decemberöverenskommelsen skapade en känsla av misstro som drabbade förtroendet till den politiska makten och den förda politiken försvagade vårt land och vår ekonomi. De utmaningar vi nu står inför är av det slag som regeringen visat att den inte har kunnat möta.
Sverige har tappat till andra länder i EU när det gäller minskad arbetslöshet, med lägst tillväxt per capita och en sjunkande valuta. Socialdemokraterna har gett efter för ett parti som vill upphäva privat ägande genom att nu vilja förbjuda vinstdrivande företag inom välfärden. Vänsterpopulism har fått gå före budgetpolitiskt ansvarstagande och reformer, vilket gör oss sårbara inför omvärldens förändringar och sämre rustade för kommande kriser.
Vågen av flyktingar 2015 blev regeringen Löfven förvarnad om, men förföll i naivt hyllande att alla skulle tas emot. Regeringen har vägrat att genomföra reformer på arbetsmarknaden som kan ge fler insteg i det svenska samhället. Försvaret har tillåtits bli svagare och polisen har inte getts resurser och mandat att bekämpa brottslighet. Haveriet med hanteringen av den egna myndigheten Transportstyrelsen avslöjade en obegriplig passivitet. Regeringen kunde inte styra landet.
Sveriges migrationspolitik ska vila på anständighetens grund, inte på främlingsfientlighetens godtycke. En reglerad invandringspolitik har ett brett stöd i Sveriges riksdag och bland svenska folket. Den majoriteten kan ingen rubba, såvida vi inte agerar som under de fyra gångna åren där Sverigedemokraterna kan vinna större stöd.
Svensk säkerhetspolitik ska utformas utifrån den uppenbara insikten att demokrati och frihet i Europa i dag hotas av den ryska regimen och dess intressen att undergräva andra länders suveränitet, frihet och rättsstat liksom kinesisk statskapitalism. Då kan vi inte ge inflytande till ett parti som i sitt partiprogram förespråkar Moskvas världsbild. Vänsterpartiet bör inte sitta med i någon svensk regering och borde inte ges legitimitet som regeringsunderlag och därmed ges veto mot ökade försvarsanslag och mot ökat EU-samarbete.
En regering med fel sammansättning, fel politik och fel agenda har åsamkat betydande skador. Men de stora riskerna och hoten har vi framför oss. Vi kan då inte ha en regeringschef som var oförmögen att hantera flyktingvågen 2015 eller vända försvarets utveckling och som inte greppade kontroll över Transportstyrelsens brott mot svensk säkerhet.
Sveriges behov av en ny politik måste överordnas det politiska relationsspelet. Annars skadas vårt land samtidigt som de extrema partierna gynnas.