Kommer Magdalena Andersson och regeringen säga nej till den digitala EU-skatt som EU-kommissionen i sin strävan att utveckla en europeisk skattepolitik nu föreslagit?
Det finns många skäl för Sverige att stoppa förslaget. För det första ska EU inte syssla med skattepolitik. För det andra vänder förslaget upp och ner på all skattelogik. Den digitala skatten skulle leda till att svenska bolag beskattas för omsättningen där de säljer sina tjänster i stället för att beskattas på vinst som uppstår i Sverige.
Förslaget bygger på föreställningen att företag inom den digitala sektorn inte betalar skatt. Det är fel. De betalar arbetsgivaravgifter, moms, inkomstskatter och bolagsskatter som alla andra företag. Många företag inom den digitala ekonomin kräver däremot en omfattande omsättning för att kunna ge vinst.
Konsekvensen blir att exportorienterade företag i Sverige till stor del skulle bolagsbeskattas i utlandet. Det är en princip för beskattning som är förkastlig. Företag i Sverige som kanske går med förlust skulle få betala delar av sin bolagsskatt i Tyskland och Frankrike baserat på försäljningen på dessa marknader.
Det ledande svenska företaget Spotify är ett exempel på detta. Det är ett av de få europeiska företag inom den digitala sektorn som är globalt ledande med en nylig notering i New York. Men det är de förväntade framtida vinsterna som sätter priset på Spotifys aktier, inte dagens vinster. Det finns ingen anledning att företag som Spotify ska beskattas på annat sätt än i sina hemländer så som alla andra företag beskattas.
Den så kallade digitala skatten bygger på den märkliga föreställningen att man i en digitaliserad ekonomi skulle kunna särskilja så kallade digitala företag från ett digitaliserat näringsliv. Även om förslaget i dag, som sägs vara tillfälligt, innebär en gräns på 750 miljoner euro för beskattning kommer gränsen i den permanenta formen vara 7 miljoner euro eller 100 000 användare, något som tveklöst drabbar framväxande företag. En sak vet vi sedan länge, när väl besluten om en skatt har accepterats så går det lätt att sänka gränser för beskattningen. Det kommer ske genom krav i Europaparlamentet liksom på marknaden för att kräva rättvisa konkurrensvillkor.
Syftet med förslaget är i första hand att tvinga amerikanska företag som Google och Apple att betala bolagsskatt i Europa och skulle därför självklart utlösa amerikanska krav på att europeiska företag ska bolagsbeskattas i USA. Den omsättningsskatt på digitala tjänster som kommissionen föreslår skulle lika väl kunna gälla telekomsystem, lastbilar och bevakningsverksamhet. På längre sikt skulle principen om att multinationella företag ska betala skatt baserat på var de har sin omsättning därför innebära att länder med stora marknader som Kina, Indien och USA skulle bli mottagare av en allt större del av europeiska företags bolagsskatt, oavsett vinsten i dessa företag.
Det finns alla skäl för en svensk regering att bestämt säga nej till den digitala skatten. Den motverkar digitalisering, underminerar den svenska skattebasen, skärper konflikten med USA och sjösätter en princip för beskattning som skulle leda till att andra delar av världen tar över bolagsskatter från innovativa europeiska företag.
Skattefrågor i EU kräver enhällighet. Det räcker med att Sverige säger nej. Säger Sverige tydligt nej nu kommer andra länder också säga nej och därmed stänga dörren för att beskattning ska bli en EU-fråga. Socialdemokratiska företrädare har tidigare av symbolpolitiska skäl röstat för EU-skatter. Frågan som kräver sitt svar är om Magdalena Andersson och regeringen nu kommer säga nej till en digital EU-skatt eller låta symbolpolitiken ta över?
Gunnar Hökmark (M)
Europaparlamentariker