Med Europeiska rådets toppmöte i Lissabon avslutades i praktiken regeringskonferensen om ett nytt fördrag.
Det betyder att EU från våren 2009 inte längre har kvar det roterande halvårsvisa ordförandeskap som präglat unionens arbete sedan dess start.
Om fördragsprocessen fortsätter med ratificeringar som det är tänkt går Sverige, som enligt planerna är ordförandeland hösten 2009, miste om chansen att axla detta ansvar med de möjligheter det innebär.
Istället kommer Europeiska rådet att ledas av en ordförande som väljs av regeringscheferna under april.
Utrikes- och säkerhetsrådet kommer att ledas av en hög representant som företräder både rådet och kommissionen och som utses av Europeiska rådet och parlamentet tillsammans. Det innebär att Sverige inte har den möjlighet att sätta en övergripande dagordning för EU under detta halvår som många planerat.
Enskilda ministrar kan pröva att göra det inom sina områden, men det blir betydligt svårare då bara mängden av ärenden som måste slutföras slukar betydande politisk kraft. Den nyvalde ordföranden för Europeiska rådet kommer under sitt första halvår att ha betydande utrymme att sätta sin prägel på unionens agenda.
Hela året 2009 kommer att präglas av för Sverige strategiskt viktiga EU-frågor.
Halvtidsöversynen av långtidsbudgeten ska slutföras. Förhandlingarna med Turkiet och andra kandidatländer kommer att vara inne i en känslig fas samtidigt som långtidsbudgeten kommer att avgöra utvidgningens ekonomiska förutsättningar.
Förhandlingarna kring klimatpolitiken efter Kyoto kommer att sysselsätta det internationella samfundet. EU:s regelförenklingsarbete befinner sig då minst halvvägs.
Den möjlighet att sätta agendan för EU som vi förlorar 2009 måste vi återvinna genom att ihärdigt och långsiktigt arbeta för att unionen utvecklas enligt våra prioriteringar. Vi bör bestämma oss för att hårt driva några frågor så att de 2009 präglar unionens ansträngningar och redan då ger konkreta resultat.
Klimatpolitikens nya mål måste förenas med tillväxt och ökade resurser för att möta klimat- förändringens konsekvenser. Medlemsstaterna bör till exempel bindas upp för att inte öka användningen av fossila bränslen.
Konkurrens- och företagarfrågorna måste bli helt centrala i unionens reformansträngningar för fler och nya jobb. 2009 borde bli ett företagandets år.
Kommissionen måste i praktisk handling omsätta målet om mindre men bättre statsstöd, som parlamentet lagt fast.
Reformer på telekom- och energiområdet bör syfta till att forcera alla de nationella hinder mot en gränsöverskridande konkurrens som många medlems-stater fortfarande ställer upp.
Sverige bör göra allvar av förändringar för ökad konkurrens när det gäller Apoteksbolaget, spelmonopolen, marksänd tv samt telekommarknaden.
Sverige bör driva på för att regelbördan har minskats med 25 procent redan 2009, inte 2012. År 2009 bör den inre marknaden uppgraderas, med fullständig öppenhet även i verkligheten för små företag och med en upphandlingspolitik som behandlar alla lika.
Sverige bör dra igång arbetet för att inom sjukvård och utbildning utveckla större öppenhet mellan medlemsstaterna, ökad konkurrens och möjligheten att exportera dessa avancerade kunskapstjänster.
Vid halvtidsöversynen av budgeten bör ambitionen att bli ett ledande kunskapssamhälle stå i fokus. EU bör tredubbla sin forskningsbudget. Svenska forskningsinstitutioner bör kunna matcha EU-stöd med egna resurser.
Vi bör göra Sverige till EU:s ledande forskningsnation och öka trycket på andra medlemsstater att öka sina insatser.
Och så, naturligtvis, måste vi se till att inom ramen för EU stärka och dra nytta av alla de framtidsmöjligheter samarbetet mellan Östersjöstaterna erbjuder.
