I en tid av osäkerhet behöver Sverige en politik som ger stabilitet och förankring. De utmaningar världen står inför 2017 riktar sig direkt mot grundläggande värden som fred, säkerhet, rättsstat och demokrati. Osäkerheten och hoten berör inte bara andra delar av världen utan även Sverige och vårt samhälle.
Den ryska aggressionen som vi ser i ockupationen av Krim, kriget i Ukraina och destabiliserings- och desinformationsaktiviteter mot Europa och USA, är ett hot mot europeisk fred och säkerhet.
Med en nyvald amerikansk president som underminerat förtroendet för att USA står fast som en garant för Nato och en regelbaserad världsordning ökar osäkerheterna än mer. Dessa osäkerheter avspeglar sig mot svensk säkerhet, vare sig det gäller en ökad rysk hotbild mot de baltiska staterna eller maktanspråk i Östersjön. Norden och de baltiska staterna är sammanlänkade i varandra politiskt och geografiskt och därmed också när det gäller ekonomi, samhälle och säkerhet.
I spåren av ett ökat ryskt inflytande ser vi också hur rättsstat och demokrati försvagas. Utvecklingen i det ryska samhället är ett uttryck för detta liksom spänningarna i en lång rad av länderna i Centraleuropa och på Balkan.
Kinas växande anspråk på politisk och militär makt påverkar inte bara säkerheten i Sydkinesiska sjön eller i Asien utan har en global räckvidd genom ekonomi och dess påverkan på internationell lag och rätt.
Den framväxande terrorismen i Mellanöstern sker inom ramen för ett sönderfall av stater som en gång bildades och gavs sina gränser i avvecklingen av kolonialismen. Deras sönderfall präglas av en ohämmad terrorism och grymheter som vi får gå tillbaka till Nazitysklands krigföring och den sovjetiska stalinismen för att hitta motsvarigheter till. Flyktingtragedierna som följer av att människor lämnar sina hem för att fly tortyr, slaveri och krigföring mot civila, i det syriska fallet med ryskt bistånd, är en utmaning ekonomiskt, politiskt och moraliskt.
Samtidigt som den globala ekonomins utveckling har skapat oändligt större välstånd, och ny konkurrens som måste mötas, skapar hoten om handelskrig, finansiell instabilitet i södra Europa och Storbritanniens planerade utträde ur EU ekonomiska och finansiella osäkerheter som är större än vi sett sedan andra världskriget. I denna osäkerhet får desinformation, extremism, främlingsfientlighet och misstro mot så kallade eliter näring.
Så ser världen och Europa ut inför 2017 och så ser Sveriges utmaningar att värna säkerhet, rättsstat och ekonomiskt välstånd ut. Det som sker runt om oss i världen har, vare sig vi vill det eller inte, direkt betydelse för vårt eget samhälle.
Det är bara ansvarslösa populister som kan hävda att vi frigör oss från problemen genom att isolera oss från världen. Ansvarsfulla politiska krafter har en viktig gemensam uppgift i att bekämpa falska förenklingar och populism genom en politik som har legitimitet, förankring och kraft.
I en sådan tid kan Sverige inte ha en regering och en politik som bygger på ytterligheters påverkan. Det innebär att vi måste stänga dörren, såväl för Vänsterpartiets ekonomiska, säkerhetspolitiska och utrikespolitiska ansvarslöshet som för Sverigedemokraternas främlingsfientlighet, överbudspolitik och beundran för starka ledare. Det är dags att Sverige återgår till en parlamentarisk process där regeringen och dess politik på sina egna meriter måste ha stöd i riksdagen.
Alternativet är att ytterligheter driver politiken bort från centrum och normalt ansvarstagande och ger Sverige en långsiktig instabilitet till skillnad från den unika stabilitet som präglat Sverige. Både Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet har ett gemensamt förakt för det europeiska lagbundna samarbete som EU är och som är en nyckel för vår förmåga att möta Europas utmaningar.
Bara det faktum att regeringen är i full färd med att förbjuda vinstdrivande verksamheter är en eftergift till en populistisk socialistisk politik som försvagar både välfärd och ekonomi, samtidigt som den driver bort socialdemokratin från den realistiska pragmatism, där ansvarsfulla politiker från olika partier kan mötas. Ett annat exempel är den förlamande passiviteteten inför viktiga gemensamma europeiska frågor Och ett tredje är oförmågan att snabbt reparera skadorna av år av felaktig försvarspolitik. Skattehöjningar som direkt skadar oss själva och slår ut jobb i en hårdnande global konkurrens, är ett fjärde. Vi kan inte ha det så här. Det är allvar nu.
Viljelösheten inför de stora frågorna och den dogmatiska aktivismen i de inrikes symbolfrågorna som skadar Sverige måste ersättas med en politik som gör att Sverige kan hantera de stora och fundamentala osäkerheter som nu är vår verklighet.
Lösningen på de parlamentariska problem som finns när det inte finns en självklar regeringsbildning är inte samarbete med ansvarslösa krafter utan en parlamentarisk process för att finna majoriteter. Där väger varje partis röster lika mycket. Det är en stor skillnad på om ett politiskt parti är en del av en majoritet eller en del av en minoritet.
Om det finns en majoritet i riksdagen för att höja skatterna är Vänsterpartiets röster lika politiskt legitima som någon annans. Om det finns stöd för att sänka skatter eller säga nej till förbud mot valfrihet i välfärden är Sverigedemokraternas röster lika mycket värda som andras. Tron att man däremot bara genom att finnas i riksdagen ska påverka flyktingpolitik, ekonomisk politik eller Europapolitik, även när man är i minoritet, är däremot fel. Och där dessa partier skiljer ut sig från den breda huvudfåran i svensk politik, är de minoriteter.
Den ekonomiska politiken bör formas med en majoritet bakom sig. Finanspolitiken bör vara ett resultat av överenskommelser som kan få ett bredare stöd. Flyktingpolitiken eller försvarsfrågan måste kunna förändras genom de majoriteter som krävs i ett parlament. Och minoriteteter får skilja ut sig. Istället för en ordning som ger makt och legitimitet till de ansvarslösa – vare sig det är som del av regeringsunderlag eller som förment enda opposition – måste vi ha en ordning där beslut fattas genom de majoriteter som är parlamentarismens grundläggande tanke.
Det innebär att en regering som lägger förslag som går emot riksdagens majoritet bör fällas. En ansvarsfull regering måste istället lägga förslag som det kan samlas majoriteter bakom. Eller så får man i riksdagen förhandla med oppositionen om sina förslag så att en majoritet till slut kan nås. Men oviljan att acceptera ett partis stöd till en majoritet får inte leda till att ett annat ansvarslöst parti får påverka regeringspolitikens kärna.
Ett första steg i ett hantera den verklighet vi lever i är att alliansen ställer krav på regeringen Löfven att säga nej till fortsatta planer avveckla den privata välfärdssektorn., att man skrinlägger skadliga skattehöjningar och att man kan enas om en utgiftspolitik som respekterar dagens överskottsmål. Alliansen bör självfallet uppträda gemensamt i dessa frågor som är regeringspolitikens kärna. Det samma bör gälla ett uppbrott från den försvarspolitik som tyvärr har förts i betydande enighet sedan 2004 och frågorna om vårt samarbete med Nato liksom hur vi stärker vår roll i EU.
En invandrings- och flyktingpolitik som förenar öppenhet med asylrätt och reglerad invandring, en socialpolitik i takt med dagens verklighet och en kriminalpolitik som bekämpar brott i varje grupp av det svenska samhället måste också kunna ges majoritetslösningar.
Ett andra steg blir att fälla en regering som inte förmår att leva upp till dessa grundläggande krav på en regering. Vi kan i den tid vi lever i inte tillåta en politik som försvagar Sverige för att Vänsterpartiets och Miljöpartiets dogmer ska tillfredsställas.
Hopplösheten och misstron är extremismens livsluft. De bekämpas inte genom extremisters inflytande eller genom att röster förkastas. Den bekämpas genom politisk målmedvetenhet, stabilitet, förankring och värden som lyfter högre än missnöje. Vi måste ha en politisk ledning som kan ge framtidstro om det bästa i Sverige och Europa.