DI Debatt publicerad den 10 november 2022
Den förhoppningen smulades sönder av Rysslands förnyade erövringskrig mot Ukraina. Många tvingades då medge att ”vi varit naiva”, inte minst i EU:s största ekonomi Tyskland. Nu håller samma misstag på att ske på nytt när det gäller Kina. Frågan kan ställas hur många varningar ska behövas när det gäller det allt mer imperialistiska och aggressiv Kina?
I en intervju med SvD lägger den nya kinesiska ambassadören Cui Aimin ut texten hur ett kinesiskt århundrade kan komma att se ut. Tyst vördnad för det kinesiska kommunistpartiet, undfallenhet mot kinesiska intressen och acceptans att alla stater inte är lika suveräna som Kina och andra kärnvapenmakter. När ett stort land som nu Ryssland vill ha något så ska inte suveränitet och regler respekteras, utan man måste acceptera att frågan är ”mycket komplex” och att man måste ”förstå Rysslands säkerhetsintressen”, som ambassadören ursäktar Rysslands anfallskrig med.
Samtidigt ska Sverige inte få utveckla sin relation till demokratin Taiwan eftersom det är en intern kinesisk angelägenheten. Att demokratier har ett legitimt säkerhetsintresse att gränser respekteras går Kommunistpartiets sändebud helt förbi. För den kinesiska regimen är demokratin som sådan, och därmed demokratierna, ett hot.
Cui Aimins företrädare Gui Congyou gjorde sig ökänd för sina hotbrev till svenska politiker, debattörer, journalister, forskare och människorättsaktivister. Frivärlds uppmärksammande av breven i två rapporter bidrog till att göra skrämselmetoden väl känd och offentlig. Men även om ambassadören är utbytt så har inte Kinas inställning förändrats. Kvar på ambassadens hemsida ligger bland annat fortsatt Kinas önskan om en värld utan oss undertecknade .
Kina har under Xi Jinping kastat försiktigheten överbord. Med en aggressiv ekonomisk politik har inflytande byggts upp runt om i världen, inte minst i Afrika. Länder som på olika sätt har korsat väg med Kommunistpartiets intressen och uppfattning av ”inre angelägenheter” har straffats, som Australien och Litauen.
Kinas arroganta syn på andra länders suveränitet avspeglar sig bland annat i att man har minst 54 polisstationer i 30 länder, däribland Sverige, något som nyligen avslöjades av Safeguard Defenders. Med hjälp av den kinesiska säkerhetslagstiftningen tvingas medborgare och företag lyda Kommunistpartiet även utomlands, vilket skapar helt annorlunda riskanalyser av kinesiskt ägande i vital infrastruktur. I Sverige finns det kinesiska ägandet i allt från Volvo, vindkraften, Arlandas säkerhetsutrustning, tunnelbanan, tågtrafiken och nätläkare.
Trots högljudda varningar till den tyska regeringen får Kina bli delägare i containerhamnen i Hamburg. Därtill kommer kinesiska ambitioner i Arktis, något som bara kommer att öka med klimatförändringarna och Kinas närmande till Ryssland. Det är bara en tidsfråga innan den kinesiska flottan, som är under massiv utbyggnad för att utmana USA, kommer att uppträda permanent i Arktis.
De kinesiska cyberangreppen och stölderna av immaterialrätt förstör stora ekonomiska värden. FBI-chefen Christopher Wray var extremt tydlig i början av året: ”Kinesiska regeringshackare har stulit mer av vår personliga och företagsdata än alla andra nationer gjort tillsammans”. Kina har stöld och marknadsobstruktion som affärside. För Sveriges del uttrycker Kungliga Krigsvetenskapsakademien att vi är i strid i den elektroniska och kognitiva arenan, medan Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademien varnar för att vår förmåga att hantera cybersäkerhetsfrågor är avgörande för konkurrenskraften, både ur ett företags- och samhällsperspektiv.
Ett uppvaknande om Kina som inte handlar om protektionism håller på att ske. När EU:s industrikommissionär Thierry Breton i en Reutersintervju varnar för att medlemsländerna inte får vara naiva gentemot Kina behöver fler lyssna. Uttalandet kom inför tyske förbundskanslerns Olaf Scholz Kinaresa, tillsammans med tyskt näringsliv, och kan ses som en besk kritik av ett besök som riskerar att skicka fel signaler. Breton konstaterar att EU-länderna behöver en mer enad strategi än idag. Med ett växande kinesiskt inflytande i alla EU´s medlemsstater är det brådskande.
Den nya svenska regeringen kan välja en väg som är mindre försiktig än den som S-regeringen följde. Sverige bör ha ambitionen att leda EU istället för att vänta tills alla eniga. Sverige bör ta ledartröjan i att bygga en ”coalition of the willing”, både i och utanför EU. I EU tillhör Litauen och Tjeckien naturliga samarbetspartners. Utanför EU finns länder som Australien, Storbritannien, Kanada, Japan, Sydkorea och USA att söka samförstånd med. Ulf Kristerssons regering har alla möjligheter att formulera en europeisk kinastrategi präglad av realism samtidigt som den regelbaserade ordningen och demokratiska värden försvaras både i Sverige och internationellt. En sådan strategi utformas inte för att exkludera Kina från den globala ekonomin utan för att skapa förutsättningar som den kinesiska regimen måste förhålla sig till och bör innehålla följande;
• Klargör att ekonomiska bojkotter som politisk utpressning är oförenlig med en öppen världshandel.
• Stäng ned de illegala polisstationerna i en samordnad aktion med andra demokratier och utvisa inblandade personer, inklusive de diplomater som på olika sätt stött verksamheten.
• Etablera ett House of Sweden på Taiwan, som permanent representation, något en enig riksdag står bakom.
• Ge uppehållstillstånd för flyktingar från Hong Kong och fastlands-Kina.
• Se över universitetens samarbeten med Kina.
• Tillsätt en utredning för att se över möjligheterna att ändra upphandlingsreglerna så att inte företag under auktoritära staters kontroll kan vinna offentliga upphandlingar.
• Upprusta Sveriges marina djuphavsförmåga och isbrytarkapacitet för att tillsammans med andra Natoländer kunna möta framtida hot från den kinesiska flottan i Arktis.
• Offentliggör kinesiska cyberattacker och bygg en internationell pakt med solidariska åtgärder från likasinnade demokratier.
• Stärk samarbetet på cyberområdet, bland annat med en gemensam transatlantisk demokratisk inre molnmarknad.
Europeiska Unionen bör klargöra att man ser USA som en strategisk partner i detta. Ursäkten med att säga att man varit naiv håller inte längre, varken för beslutsfattare eller medborgare.
Gunnar Hökmark, ordförande tankesmedjan Frivärld
Patrik Oksanen, senior fellow tankesmedjan Frivärld