Det är bra att vi nu får en process mot en gemensam alliansbudget. Självfallet måste detta vara ett viktigt mål för samtliga allianspartier. Alternativet är en fortsatt rödgrön regeringspolitik där Vänsterpartiet genom sina ytterligheter driver politiken bortom det ansvar som måste finnas i centrum för politiken och som saknar en parlamentarisk majoritet bakom sig. Sverige kan inte ha en regering som inte förmår att möta dagens utmaningar utan som hemfaller åt att föra en politik baserad på sina egna interna konflikter.
Lösningen på de parlamentariska problem som finns när det inte finns en självklar regeringsbildning är inte samarbete med ansvarslösa krafter utan en parlamentarisk process för att finna majoriteter. Där väger varje partis röster lika mycket. Det är en stor skillnad på om ett politiskt parti är en del av en majoritet eller en del av en minoritet.
Om det finns en majoritet i riksdagen för att höja skatterna är Vänsterpartiets röster lika politiskt legitima som någon annans. Om det finns stöd för att sänka skatter eller säga nej till förbud mot valfrihet i välfärden är Sverigedemokraternas röster lika mycket värda som andras. Tron att man däremot bara genom att finnas i riksdagen ska påverka flyktingpolitik, ekonomisk politik eller Europapolitik, även när man är i minoritet, är däremot fel. Och där dessa partier skiljer ut sig från den breda huvudfåran i svensk politik, är de minoriteter.
Den ekonomiska politiken bör formas med en majoritet bakom sig. Finanspolitiken bör vara ett resultat av överenskommelser som kan få ett bredare stöd. Flyktingpolitiken eller försvarsfrågan måste kunna förändras genom de majoriteter som krävs i ett parlament. Och minoriteteter får skilja ut sig. Istället för en ordning som ger makt och legitimitet till de ansvarslösa – vare sig det är som del av regeringsunderlag eller som förment enda opposition – måste vi ha en ordning där beslut fattas genom de majoriteter som är parlamentarismens grundläggande tanke.
Det innebär att en regering som lägger förslag som går emot riksdagens majoritet bör fällas. En ansvarsfull regering måste lägga förslag som den kan samlas majoriteter bakom. Eller så får man i riksdagen förhandla med oppositionen om sina förslag så att en majoritet till slut kan nås. Men oviljan att acceptera ett partis stöd till en majoritet får inte leda till att ett annat ansvarslöst parti får påverka regeringspolitikens kärna.
I den tid vi lever i, med hot och utmaningar större än vi sett i modern tid, kan Sverige inte ha en regering och en politik som bygger på ytterligheters påverkan. Det innebär att vi måste stänga dörren, såväl för Vänsterpartiets ekonomiska, säkerhetspolitiska och utrikespolitiska ansvarslöshet som för Sverigedemokraternas främlingsfientlighet, överbudspolitik och beundran för starka ledare. Det är dags att Sverige återgår till en parlamentarisk process där regeringen och dess politik på sina egna meriter måste ha stöd i riksdagen.
Alternativet är att ytterligheter driver politiken bort från centrum och från normalt ansvarstagande och ger Sverige en långsiktig instabilitet till skillnad från den unika stabilitet som präglat Sverige. Både Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet har dessutom ett gemensamt förakt för det europeiska lagbundna samarbete som EU är och som är en nyckel för europeiska länders förmåga att möta Europas utmaningar.
Bara det faktum att regeringen är i full färd med att förbjuda vinstdrivande verksamheter är en eftergift till en populistisk socialistisk politik som försvagar både välfärd och ekonomi, samtidigt som den driver bort socialdemokratin från den realistiska pragmatism, där ansvarsfulla politiker från olika partier kan mötas. Ett annat exempel är den förlamande passiviteteten inför viktiga gemensamma europeiska frågor Och ett tredje är oförmågan att snabbt reparera skadorna av år av felaktig försvarspolitik. Skattehöjningar som direkt skadar oss själva och slår ut jobb i en hårdnande global konkurrens, är ett fjärde. Vi kan inte ha det så här. Det är allvar nu.
Hopplösheten och misstron är extremismens livsluft. De bekämpas inte genom extremisters inflytande eller genom att röster förkastas. Den bekämpas genom politisk målmedvetenhet, stabilitet, förankring och värden som lyfter högre än missnöje. Vi måste ha en politisk ledning som kan ge framtidstro om det bästa i Sverige och Europa.