Banker är på en gång det mest lokala och det mest globala i den moderna ekonomin. Lokala som en trygghet och som en tillgänglighet för människor och företag i sydöstra men globala för att kunna erbjuda kapital, säkerheter, investeringar och betalningar världen över.
Det ömsesidiga beroendet ger en väldig trygghet när det gäller att ta risker genom att omvandla lån till säkerheter som obligationer eller andra värdepapper. Då försvinner risken från banken som lånade ut till företaget och andra tar över risken och tillför samtidigt mer kapital. Därmed kan banker också låna ut mer och ta större risker. Det är detta som lett till att den globala ekonomin växt så snabbt under de sista 30 åren.
Men när det blir en ekonomisk kris slår det in i banksystemet och i de enskilda bankerna även där de är som stabilast. Detta är inget nytt, världen har upplevt ständiga finansiella kriser. För att minska risken för kriser och för att minska krisernas konsekvenser, behövs det därför gemensamma regler som gör alla banker så stabila som möjligt. Under de senaste åren har jag i Europaparlamentet varit ansvarig för lagstiftning som nu ligger till grund för bankunionen och Europeiska unionens bankkrislagstiftning.
Den bankkrislagstiftning som i dag gäller i Sverige och som också är grunden för euroområdets krishantering drev jag igenom för att uppnå att när banker håller på att gå i konkurs så ska det vara ägarna och de större långivarna som ska stå för förlusterna, inte skattebetalarna. När EU-kommissionen av politiska skäl ville driva fram en uppdelning av stora banker fick jag ansvaret för den lagstiftningen och fick en majoritet bakom mig för att säga nej till en splittring som skulle skapa risker, minska utlåning och investeringar. Före jul fick jag ansvaret för att se över hela den banklagstiftning som nu gäller för EU, när det gäller i vilken ordning förluster ska fördelas på privata investerare och långivare och hur alla banker ska kunna ha en förmåga att ta förluster utan att det drabbar själva bankens säkerhet.
Det är viktigt med regler som ger säkerhet men det är samtidigt viktigt att banker tvingas anpassa sig till riskerna så att de kan låna ut pengar till nya och små företag. Min ambition med den europeiska banklagstiftningen är att den ska ge bäst stabilitet i världen, transparens så riskerna är tydliga och kan täckas upp, att större risker leder till bättre kapitaltäckning och att utlåningen till vanliga företag och hushåll kan fungera utan de störningar som vi sett under tidigare finansiella kriser. Bankerna i Skåne är en del av den europeiska banksektorn och de ska stå trygga och starka där även när de möter andra bankers risker.