Svensk klimatpolitik ett förvirrat slag i luften

Publicerat av Staben den

Debatten om klimatfrågan präglas av en ständigt upprepande symbolpolitik med knapp påverkan på den globala klimatutvecklingen. Subventioner av elcyklar, plastpåseskatten, stoppet av Preemraff i Lysekil, avvecklingen av kärnkraft, flygskatt eller viljan att lägga ner Bromma flygfält är alla exempel på förvirrade slag i luften som antingen motverkar sina syften eller som har marginell effekt.

Sverige och världen behöver istället en klimatpolitik som fungerar. Den bör kännetecknas av följande förutsättningar:

För det första krävs en global utveckling som gör att fossila bränslen stannar i marken. Det är bara möjligt genom en teknisk och ekonomisk utveckling som gör fossila bränslen olönsamma och omoderna jämfört med icke-fossila energislag. En sådan utveckling måste bygga på handel och att fattiga länder genom transporter och en öppen ekonomi kan exportera och importera så att deras välstånd och förmåga växer.

För det andra är det inte meningsfullt att jämföra olika sektorer med varandra utifrån storleken på deras utsläpp. Så länge vi behöver stål för att bygga broar och medicinska instrument eller cement för att bygga hus och asfalt för vägar så kommer vi behöva en sådan produktion för att vårt samhälle ska fungera. Det som räknas är hur mycket mer klimatsmart man kan göra produktionen. SSAB, Northvolt och H2 Green Steel är inte miljöbovar genom sin produktion, utan bidrar till att rädda klimatet.

För det tredje förutsätter en global utveckling mot mindre fossila utsläpp en global utveckling där alla ekonomier kan utvecklas. Om låginkomstländer varken kan exportera sig till välstånd eller importera för att göra välståndet möjligt kommer de inte kunna utveckla sig bort från fattigdomen. Detta gör dem mer exponerade för klimatförändringarnas konsekvenser och de kommer stå kvar i det fossila beroendet som driver klimatförändringarna. Det är genom frihandeln som vi utvecklar nya teknologier, tjänster och former för kommunikation. Inte genom att låta fattiga länder stagnera.

För det fjärde är den tekniska utvecklingen inte bara avgörande för att fossila bränslen ska stanna under jorden, utan också för att fossila utsläpp ska kunna hanteras. Det sker inte genom nedläggning och skambeläggning, utan genom uppfinningar, innovationer och investeringar. Det är bara i en öppen och växande global ekonomi som tillväxten kan ta klimatsmarta former.

För det femte är globaliseringen vår vän i denna fråga. Globaliseringen hjälper att sprida kunskap, förmåga och gemensamma standarder samt skapar förutsättningar för den moderna tekniken världen över.

För det sjätte är det människan som är den centrala aktören i klimatfrågan. Det är hon som driver civilisationen och den vetenskapliga utvecklingen framåt. De grumliga tankar som menar att global despoti och påtvingad fattigdom är räddningen relativiserar människovärdet. Det är i själva verket demokratin, marknadsekonomin och den globala öppenheten som är nyckeln till att rädda klimatet. Den snabba utvecklingen av vaccin mot covid-19 är ett exempel på hur globaliseringen både mobiliserar och snabbar upp viktiga processer.

Fattigdom, förtryck och förakt kommer inte att rädda vår planet. Istället är det människor som fritt söker nya vägar och ständigt tvingar makten att genom demokratiska medel välja de vägar som ger framgång.


0 kommentarer

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.