Mötte för en stund sedan Kungliga Vetenskapsakademien som är på besök i Strasbourg, för att bland annat diskutera europeisk forskningspolitik. Diskussionen som skedde inom ramen för industriutskottet, som är parlamentets forskningsutskott, kom att handla om hur nyfikenhet och nytänkande kan gynnas, och inte bara excellens som är något som kan framstå som klarare med tiden men inte alltid vid födelsen av en idé.
Ett sätt att hantera detta, mendade jag, är att införa ett system med forskningspeng som följer forskare som söker sig över gränserna till institutioner och forskning som är spännande, attraktiv och ny. Då får vi ett botten- upp system som också leder till excellens. Nyfikenhet och nytänkande kan förenas med kraven på ledande forskning.
En kort presentation över energipolitikens möjligheter gavs också av Vetenskapsakademiens energigrupps företrädare professor Sven Kullander som redovisade gruppens analyser över olika energiformer. Det var en nyttig föredragning som också pekade på de möjligheter som kärnkraften ger både på kort och lång sikt, liksom på bioenergins begränsningar. Nu tror jag möjligtvis att bioenergi har större möjligheter än vad dagens reglerade jordbruk världen över leder till, till exempel arealer som inte utnyttjas.
Men en slående sak var att det var lätt att känna stolthet över svensk forskning denna dag i Strasbourg.