För två år sedan såg svenska socialdemokrater Spanien, Portugal och Storbritannien som ekonomiskt-politiska föredömen och ville att Sverige skulle gå samma väg. Samtidigt hävdade de att alliansregeringen spelade bort Sveriges statsfinanser.
Sällan har verkligheten satt tydligare betyg på politiska alternativ. Jag tror inte ens att de svenska ledamöterna av socialistgruppen i Europaparlamentet skulle föredra den spanska politiken framför den svenska. Ändå går de på Brännpunkt (14/2) till attack mot de försök som nu görs att stärka stabilitetspakten, som ju var för svag och öppnade för de underskott som nu drabbar den sociala tryggheten i länder som valde traditionell socialdemokratisk utgiftspolitik.
Den kris som politiken i dessa länder ledde till har bidragit till problem för oss alla och kräver därför åtgärder som ställer krav på att alla håller sig till reglerna. Därför diskuteras nu samma typ av budgetmål som i den svenska budgetlagen och sanktioner mot dem som bryter mot regelsystemet.
Socialisterna har i Europaparlamentet föreslagit att EU ska övervaka utvecklingen av inkomstskillnader, arbetslöshetsnivåer, tillväxtnivåer och sysselsättnings- utveckling och dynamiken på arbetsmarknaden. Och så vill man uppenbarligen undanta investeringar i infrastruktur från budgetbalanskraven. Några andra förslag om att EU ska styra över arbetsmarknaden finns inte på bordet.
Det verkar som om våra svenska socialdemokrater har en debatt att ta i sin egen grupp. Det är där kraven på att lägga sig under mer av den ekonomiska politiken finns, inte bland dem som vill att reglerna ska utformas så att alla respekterar behovet av stabila offentliga finanser.
Jag anser det viktigt att stabilitetspakten utformas med klara regler och fokus på de offentliga finansernas stabilitet. Det ironiska är att det är socialistgruppen som i Europaparlamentet nu söker bredda stabilitetspakten till att vara en övervakning av den ekonomiska politiken som sådan.
GUNNAR HÖKMARK (M)
vice ordförande i Europaparlamentets största partigrupp, EPP-gruppen