Socialdemokraterna Olle Ludvigsson och Marie Granlund argumenterar emot ett svenskt deltagande i den så kallade europluspakten utifrån vad som inte står i pakten – kontroll över den nationella lönebildningen. Men som av en händelse berättar de inte att socialistgruppen, inklusive svenska socialdemokrater, i Europaparlamentet röstade emot den nya pakten av ett helt annat skäl; de vill att underskottsreglerna ska få överträdas.
Det vill säga, man är emot att Sverige ska gå med av ett skäl som inte finns samtidigt som man röstar emot den av ett skäl som man inte vill redovisa.
När Europaparlamentets ekonomiska utskott före påsk röstade om det lagstiftningspaket som skärper reglerna för underskott och motverka en sådan utveckling som vi sett i länder som Grekland, Portugal och Spanien blev det en framgång för oss som vill ha tydliga regler och krav. Beslutet minskar utrymmet för stora länder att utifrån egna intressen tolka vad som krävs av dem och andra.
Kommissionens roll i övervakningsprocessen stärks på bekostnad av ministerrådet. Vi röstade för beslutsregler som ger mer automatik i enlighet med reglerna och mindre godtycklighet i form av politiska bedömningar. Jag fick med mig utskottet i krav på tydliga treåriga mål för de offentliga finanserna, förankrade i nationell budgetlagstiftning. Nu kommer både skuldbörda och underskott att uppmärksammas liksom kravet på överskott i goda tider för att kunna möta de dåliga och balans i de offentliga finanserna över konjunkturcykeln.
Detta är en förutsättning för en långsiktig medveten budgetpolitik som sätter tillväxt, jobb och social trygghet främst. Vi svenskar vet hur svårt det är att klara den uppgiften om man befinner sig i underskottskris och vi ser det än tydligare när vi granskar utvecklingen i södra Europa.
Men Socialdemokraterna i Europaparlamentet valde att rösta emot eftersom man inte vill ha tydliga gränser för underskott och skuldbörda. Istället vill man ha en gummiparagraf som tillåter ökade utgifter om det handlar om investeringar. Det är i den frågan och inte i någon annan som Socialdemokraterna hade annan uppfattning i utskottet. Det innebär att man släpper kravet på en noggrann budgetprövning. Det är en politik som leder raka vägen till Aten.
Samtidigt siktar den nya partiledningen allt tydligare på ökade bidrag och utgifter och mindre hänsyn till kraven på balans i offentliga finanser. Redan 2009 utpekades Spanien och USA som lysande föredömen när det gällde att öka underskotten. Det undvek man valåret 2010. Nu verkar man vara på väg åter till tron att ökade underskott ger ökade investeringar och välfärd. Det är bara att titta på underskottkrisernas länder för att förstå att så är det inte.
Omröstningen i Europaparlamentet stödde tydliga formuleringar om att nationell lönebildning är och förblir medlemsstaternas egna angelägenheter. Ludvigsson/Granlunds argument för att EU lägger sig i lönebildningen saknar därmed grund. Det grundläggande skälet till socialdemokraternas tveksamhet, de skärpta underskottsreglerna, redovisar man inte. Om socialdemokraterna inte vill ha tydliga underskottregler bör de redovisa och argumentera för det istället för att hitta på skäl som inte finns.
GUNNAR HÖKMARK (M)
vice ordförande i Europaparlamentets största partigrupp, EPP-gruppen, och ledamot av det ekonomiska utskottet