Diskussionen om skolor får besöka kyrkor för att fira advent blir allt konstigare ju längre den pågår. Det är lite udda att denna fråga får en sådan laddning i ett av världens mer sekulariserade samhällen där man knappast kan säga att religionen trycks på någon ens i kyrkan. Samtidigt är det kanske just därför, att religion framstår som något exotiskt och därför något som man måste ta sats inför.
Men det handlar snarare om vår förmåga och vilja att lära oss leva med olika kulturer och möta religioner som finns i vårt samhälle. Besöker man en moské bör man ta av sig skorna och man kan också hamna i fredagsbönen. Deltar man i ett arrangemang i en synagoga är det sannolikt att en rabbi läser en bön. I en katolsk kyrka möts man av de många helgonbilderna. Inget av detta är något som man behöver ta avstånd från eller förklara sitt oberoende av . Man får ta seden dit man kommer.
Svenska skolor kan knappast sägas översvämma kyrkorna i vårt land men när man väl är där möter man de traditioner och de ceremonier som förekommer i en kyrka. Och vill man ta del av det svenska adventsfirandet har det en religiös grund som vi alla har anledning att möta och ta del av oavsett hur sekulära eller troende vi är. I det svenska samhället har vi traditioner som omfattar alla men som har sin grund i vår historia och hur vårt samhälle formats och där religionen är en sådan.
Den beröringsskräck som Skolverket nu har utvecklat inför risken att man möter guds ord i kyrkan är tyvärr en spegelbild av dem som har beröringsskräck inför andra kulturer och religioner. Man kan möta och respektera utan att underordas eller tvingas. Muslimska traditioner leder inte till att vi alla blir muslimer om några år, som en del hävdar, men kristna traditioner leder inte till att alla blir kristnade mot sin vilja.
De som lämnar kyrkan efter ett besök kommer förmodligen lämna den som de flesta svenskar gör efter advents – eller julfirande. Sekulära och kanske tvivlande, men likväl delaktiga i något som är en del av vårt samhälle. De som har andra trosuppfattningar än den svenska sekulära kommer att ha tagit del av det som de flesta svenskar är sekulära inför. Men de kommer också de ha tagit del av något som är en del av vårt samhälle. På samma sätt som de själva är en del av vårt samhälle.
Skolan skulle i själva verket mer än andra vilja se till att vi får möta och lära av det samhälle som finns framför ögonen på oss, istället för att försöka dölja det. Om man är så rädd för beröringen gynnar man de krafter som vill odla beröringsskräcken. Plus att man får till slut svårt att förklara det här med julen.