Moderaterna ger dubbla budskap i skattefrågan, säger Sydsvenska Dagbladet i måndagens ledare. Skälet är att SDS kan peka på att en del kommuner med moderat ledning nu tvingas höja skatten. Eftersom moderater vill sänka skatter, inklusive kommunalskatten, leder dessa skattehöjningar SDS till att hävda att moderaterna är ett splittrat parti: Dels finns det en kommunversion av partiet som inser svårigheterna med att finansiera den kommunala servicen med snålt tilltagna resurser. Dels finns det en elitversion som svarar för ideologin och som förespråkar skattesänkningar till vilket pris som helst.
Dock håller ledarsidan med mig om att det kommunala skatteutjämningssystemet är en viktig förklaring till detta. Det innebär nämligen att kommuner med växande skattekraft får betala mer pengar till staten än vad de får in genom ökade skatteintäkter. I själva verket är det så att de kommuner som SDS pekar på under de senaste åren fått leverera in betydligt större belopp till staten och till andra kommuner än de nu höjer skatten med.
Kommunerna kan nämligen påverka den kommunala verksamheten och göra den mer effektiv och tillväxtbefrämjande, de kan spara och välja valfrihetslösningar som håller nere skatterna och därmed hålla nere de kommunala utgifterna och den skatt som behövs för att betala dem. Men de kan inte göra något åt den statliga beskattning av kommuninnevånarna som skatteutjämningssystemet innebär. Varför detta faktum skulle vara ett uttryck för att moderaterna är splittrade förstår jag inte.
Det innebär inte att man måste höja skatten. En del kan fortsätta att effektivisera och hålla bibehållen skatt. Andra kan till och med, som varit fallet i många kommuner, sänka skatterna. Och en del som tvingas höja gör det därför att de redan har effektiviserat så mycket att när den statliga kommunskatten växer finns det inga marginaler om man inte kan reformera på ett mer omfattande sätt. Det är inte lätt med en vänsterpolitik i riksdagen som inte bara motarbetar förändringar utan också vill förbjuda dem. Och sedan finns det säkert dem som väljer den enklaste vägen att höja skatten även de kunde gjort mer.
Men de flesta skattebetalare vet att i kommuner som haft moderat ledning under en längre tid är skatterna lägre medan det är i de socialdemokratiska kommunerna som vi finner de högsta skattesatserna. Och med borgerlig politik och respekt för den kommunala självstyrelsen kommer de moderata politikerna kunna klara det även i framtiden. Det är nödvändigt att vi får genomslag för den politiken eftersom den tiden är långt förbi då någon kunde inbilla sig att de höga skattesatserna vilket konstigt nog SDS gör gällande – var grunden för stabila skatteinkomster.
Både kommuner och länder vet i dag att har man inte skatter som gynnar tillväxt och företagande förlorar man välfärd både för enskilda och för kommuner. Det är ingen tillfällighet att det är i de kommuner med låga skatter som vi har den bästa utvecklingen av den kommunala ekonomin, innan det statliga kommunskatten slår till och förändrar villkoren. Ännu mindre är det en tillfällighet att det i de flesta fall är moderatledda kommuner det då handlar om.
Gunnar Hökmark
SDS ledare:
Moderater ger dubbla budskap
Sydsvenskan 13 november 2000
Enligt en enkät som tidningen KommunAktuellt gjort bland landets kommuner räknar 25 av dem inte med att klara balanskravet på ekonomin nästa år. Moderatstyrda Vellinge, som har en av de lägsta skattesatserna i landet, finns med på listan.
20 kommuner vill därför höja skatten med mellan 26 öre och en krona nästa år. Även om Vellinge väljer att inte höja skatten är det ändå pikant att ett tiotal av skattehöjarkommunerna styrs av skattesänkarpartiet framför andra – moderaterna.
I riktlinjerna från partistämman, moderaternas högsta beslutande organ, betonas att det i moderatledda kommuner skall vara en prioriterad uppgift att sänka skatten.
Glappet mellan partiets ledning i Stockholm och den politiska verkligheten ute i landet har aldrig varit tydligare. Moderaternas ekonomiske talesman Gunnar Hökmark menar att det är skatteutjämningssystemet som tvingar fram skattehöjningarna. Det finns förvisso en poäng i det påståendet. Kommunernas utrymme att styra över den egna ekonomin begränsas av utjämningssystemet och av statens vilja att bestämma hur pengarna skall användas. Men det är inte bara moderatstyrda kommuner som förlorar på utjämningssystemet som höjer skatten. Det finns också de som gör det av helt andra skäl. Dessutom sänker 16 kommuner skatten nästa år och i den gruppen dominerar sådana som är socialdemokratiskt styrda.
Moderaternas partisekreterareJohnny Magnusson, med lång erfarenhet av kommunpolitik, sade i förra veckan i Svenska Dagbladet att han har förståelse för kommuner som använder skattehöjningen som en sista utväg för att få budgeten att gå ihop. Men de kommuner som enligt Magnusson ”alltför lättvindigt” säger ja till skattehöjningar uppfattar han som vårdslösa med partiets ”varumärke”.
Någon större tillgångtycks dock detta ”varumärke” inte vara, utan snarare en belastning. Moderaterna har ett allvarligt trovärdighetsproblem när de predikar ett men gör ett annat. Att den trånga kretsen i partiets toppskikt i Stockholm saknar utblick över den politiska vardagen i landets kommuner och landsting är ingen nyhet. När partiprogrammets moderata politik översätts till praktisk handling leder det ofta till ekonomiskt kaos. Problemen i de båda storregionerna Skåne och Västra Götaland är bara två exempel.
I förlängningen blir moderaternas extrema skattesänkarprofil ett problem också utanför det egna partikansliet. Det är redan hög tid för de borgerliga partierna att presentera ett trovärdigt regeringsalternativ inför valet 2002. Men den moderata skattesänkningspolitiken är svår att jämka samman med kristdemokraternas och folkpartiets mer modesta krav på lägre skatter. Moderaternas förslag att på sikt slopa den statliga inkomstskatten och införa ett allmänt grundavdrag – en s k platt skatt – har mött ljumt intresse hos den övriga borgerligheten.
I själva verket är moderaterna ett splittrat parti. Dels finns det en kommunversion av partiet som inser svårigheterna med att finansiera den kommunala servicen med snålt tilltagna resurser. Dels finns det en elitversion som svarar för ideologin och som förespråkar skattesänkningar till vilket pris som helst. Det går alltså inte riktigt ihop. Moderaterna sänder ut dubbla budskap. I längden är det naturligtvis ohållbart.