Skillnaden mellan Ulf Bjereld och mig är inte att han vill ha fri forskning och jag ofri utan att jag vill ha fri forskning och öppet kunskapsutbyte om den fria handelns betydelse medan han inte vill ha en forskning som kan leda fel. Jag är inte rädd för den fria forskningen och dess resultat men Bjereld har fått se sin världsbild så urholkad av fri forskning att han inte vill ha mer. Så är det med tankens frihet för hans del.
Sverige har lyckats leva sig igenom många olika myter. En av dem är att vi under lång tid betraktade diktaturerna i Östra Europa som någon typ av alternativa demokratier men som hade ”valt” en annan ekonomisk väg. Vår tysthet och medgörlighet inför denna mörka epok i Europas historia tillhör en av vår tids stora obegripligheter och skamliga minnen. Det skulle vara bra med en forskning om de konsekvenser för människor och samhällen kommunismen ledde till. En annan är myten om den svenska säkerhetspolitiken och Sveriges roll som alliansfritt land. Nu ser vi på nytt en ny myt börja träda fram där den fria handeln utmålas som ett hot mot fattiga människor och fattiga folk.
Det intressanta med alla dessa myter är att vi ser samma typ av debattörer använda än politiska argument och än förment akademiska kunskaper för att skydda dem. Ulf Bjereld argumenterar utifrån sin politiska världsbild mot mitt förslag till att Sverige bör ta initiativ till ett internationell frihandelsinstitut i Stockholm. I samma artikel argumenterar han emot en ny Neutralitetskommission som skulle ta vid där den förra slutade, det vill säga vid tiden för 1969. Ulf Bjereld vill inte att ljus skall spridas över dessa områden annat än på de villkor som han själv vill sätta upp. Det är dessa skygglappar som också har lett till att vi kan så lite om det som är vår samtidshistoria.
Nu vill han inte att det skall bildas ett internationellt institut för forskning och opinionsbildning för frihandel. Det är lätt att förstå hans politiska skäl för detta men svårt att förstå den professionelle statsvetarens. Sverige är ett land som fått sin välfärd grundad på fri handel. Vi deltar i ett europasamarbete som bygger på tilltron till fri handel över gränserna. Vi vill att EU liksom Sverige skall gå i täten för fri handel i världen.
Varför skulle någon vara emot forskning kring dessa områden, kring frihandelns betydelse både i ett långsiktigt historiskt perspektiv och med utblick på den värld vi ser i dag? Varför inte medverka till att denna forskning och de kunskaper som redan i dag finns tillgänglig sprids och görs tillgänglig i de länder och regioner som behöver dem allra mest, bland unga akademiker, forskare, statstjänstemän och politiker?
Varför inte binda samman en forskning om hur vi identifierar handelshinder och stärker öppenheten för inte minst den tredje världens ekonomier gentemot Västvärlden. Tänk om vi kunde visa på hur våra subventioner och våra tullmurar faktiskt hindrar ekonomisk utveckling bland våra fattigaste medmänniskor? På samma sätt som det hade varit en fantastisk sak om den akademiska världen för 20 år sedan hade varit medveten om den förnyelse och de möjligheter som låg i den marknadsekonomiska utvecklingen och vilken kraft för förnyelse och välfärd som demokratin utgör? Istället för den attityd som länge präglade svenska statsvetare att det var moraliskt och ekonomisk jämförbara system?
Nu var det i andra länder som den statsvetenskapliga forskningen gjorde framsteg inom demokratiforskningen, biståndsforskningen och synen på marknadsekonomin. Och det har påverkat världen i riktning mot en världsbild som Ulf Bjereld ogillar. Jag vill ha mer av fri forskning inom de områden där Bjerelds ideologiska skygglappar hindrar honom att se behovet av.
Gunnar Hökmark.