Svagare krona och högre ränta när regeringen abdikerat – artikel i SDS

AKTUELLA FRÅGOR: Allt fler prognoser tyder på att den svenska konjunkturen har börjat mattas av. Samtidigt försvagas kronan, vilket fått Riksbanken att vidta åtgärder. I grunden beror problemen på att regeringen för en felaktig finanspolitik, skriver Gunnar Hökmark, moderaternas ekonomiske talesman. Sverige riskerar en lång och djup ekonomisk avmattning. Det finns behov av ett omfattande reformprogram, menar han.

När regeringen abdikerardomineras den ekonomiska politiken istället av Riksbanken. Finanspolitik har ersatts av penningpolitik när det gäller att möta de strukturproblem som den svenska ekonomin nu ställs inför, och som till följd av den ekonomiska utvecklingen blir allt mer akuta. Risken är nu stor att Riksbanken tvingas till en penningpolitisk åtstramning, samtidigt som konjunkturen och tillväxten viker. Resultatet kan bli en utdragen samhällsekonomisk avmattning med stigande arbetslöshet.
Vad det i grunden handlar om är en ekonomi med alltför låg tillväxtkraft som inte kan växa utan att inflationen samtidigt tar fart. När regeringen inte kan eller vill se dessa problem, utan istället intar en passiv det-går-bra-för-Sverige-inställning överlåts ansvaret på Riksbanken.
Samtidigt som Riksbanken måste sköta sin huvuduppgift att upprätthålla prisstabilitet – i högsta grad aktuellt då inflationen de senaste månaderna har varit den högsta på sex år – måste den också brottas med problemet med den svaga kronkursen som i sig kan leda till inflation. Stödköp, och eventuellt också räntehöjningar, är det som skall stabilisera kronan. Men även om den stärks kan det bli aktuellt med en stramare penningpolitik om det visar sig att de senaste månadernas inflationssiffror inte är tillfälliga.
Samtidigt ser vi nu hur konjunkturavmattningen fortgår och till och med accelererar. Konjunkturinstitutets senaste prognos pekar på en tillväxt på 2 procent i år och verkstadsindustriernas senaste siffror över orderingång och kapacitetsutnyttjande indikerar en bred nedgång inom industrin.

I ett läge då konjunkturen mattatsav betänkligt och arbetslösheten riskerar att stiga från en redan hög nivå, kan det således visa sig nödvändigt med en åtstramning. Detta riskerar naturligtvis att leda till att avmattningen både blir djupare och mer utdragen. Därmed kan ett högre ränteläge paradoxalt nog även leda till att kronan förblir svag, eller eventuellt försvagas ytterligare, när tillväxtprognoserna över den svenska ekonomin än en gång skrivs ned.
Riksbanken gör emellertid vad den måste göra i detta läge. Den har en lagstadgad uppgift att värna prisstabiliteten och om prognoserna indikerar en inflation över inflationsmålet är det Riksbankens skyldighet att strama åt. Men att ta itu med de verkliga problemen i svensk ekonomi, som är grundorsaken till dagens problem, är regeringens ansvar.
Det vilar på regeringen att vidta åtgärder som gör att den långsiktiga tillväxtpotentialen stärks så att ekonomin kan växa utan inflation. Även den instabila kronkursen är i grunden regeringens ansvar eftersom den tyder på att investerare inte tror på Sveriges långsiktiga tillväxtförutsättningar. Det vi nu ser är således effekterna av en politik vars reformprogram är obefintligt. Regeringen har gått över till att administrera istället för att regera.

Detta trots att det ständigt kommer påminnelser om tillståndet i den svenska ekonomin och vad som kan och bör göras. Senast var det IMF som i sin nya rapport om Sveriges ekonomi efterlyste en bred reformagenda, med inriktning på förändringar inom skatte-, utgifts- och arbetsmarknadspolitiken samt fortsatta avregleringar.
För att farhågan att Sverige glider in i en djup och långvarig ekonomisk avmattning inte skall besannas krävs att regeringen nu börjar regera och framför allt börjar reformera. Att tala om att Sverige nu går in i en tillväxtbana som är mer långsiktigt hållbar, och att avmattningen därmed är positiv, tyder inte på någon insikt om Sveriges strukturella problem. Det är snarare ett uttryck för att regeringen drabbats av handlingsförlamning.

GUNNAR HÖKMARK