Hoppa till innehåll

Pressmeddelande: Striktare ramverk för medlemsstaternas finanspolitik

  • av

Mina ändringsförslag till den nya stabilitetspakten bygger på att jag vill ha ett tydligt åtagande om utgiftstak och balans i varje medlemsstats offentliga finanser. Det säger Gunnar Hökmark, moderat Europaparlamentariker och vice ordförande i Europaparlamentets största partigrupp EPP.

Stabilitetspaktens regler, som nu behandlas i Europaparlamentet, ska vara klara och med kännbara konsekvenser för dem som bryter mot dem. Medlemsstaterna måste förbinda sig att ha balans i de offentliga finanserna över konjunkturcykeln, understryker Gunnar Hökmark.

De krav på treåriga utgiftstak och mål för de offentliga finansernas balans som vi har i den svenska budgetlagstiftningen bör införas också i stabilitetspakten. Utan ett åtagande att bygga upp överskott i goda tider finns det ingen möjlighet att klara gränsen på högst tre procent i underskott under dåliga tider.

Stabilitetspakten måste bli klarare, tydligare och skarpare. Det är avgörande inte bara för eurons trovärdighet utan också för att den europeiska ekonomins tillväxt. De hårdare reglerna är avgörande för att värna om den mjuka välfärden, mjuka regler drabbar hårt dem som är mest beroende av offentliga välfärdssystem och nya jobb. Europaparlamentets socialistgrupp agerar nu för att tillåta den utgiftspolitik som har lett länderna i södra Europa in i krisen.

De olika försök som görs för att efterlevnaden av stabilitetspakten ska vara föremål för en allmän ekonomisk-politisk diskussion kan bara underminera den och göra tillämpningen godtycklig.

Jag vill också skärpa konsekvenserna för dem som bryter mot regelsystemet för att på det viset bygga upp en förutsebarhet om att varje övertrassering för att kortsiktigt stimulera ekonomin följs av en lika omedelbar konsekvens i form av indragna medel.

Jag avvisar också de olika förslag som bygger på att göra medlemsstaternas skulder till gemensamma angelägenheter. De motverkar den förebyggande effekt som stigande räntor har för de länder som missköter sina offentliga finanser och som leder till rättelser i tid, avslutar Gunnar Hökmark.