Den Europeiska unionen står inför stora utmaningar som i grunden handlar om Europa i sin helhet.
Rysk krigföring i Ukraina, aggression mot andra och en politik som är ett hot mot den europeiska fredsordning som har legat till grund för Europas utveckling sedan 1991.
Klimatfrågan och den politik den kräver.Den ekonomiska krisen som berör Europas samlade förmåga att utveckla ekonomi och konkurrenskraft. Flyktingfrågan som handlar om tragedier och krig utanför Europa men som oundvikligen moraliskt, politiskt och konkret berör vår del av världen.
Det är i detta perspektiv som frågan om Storbritanniens folkomröstning om ett eventuellt utträde ska ses. Det finns nog ingen som mer skulle uppskatta Storbritanniens eventuella utträde ur EU än Vladimir Putin. Det skulle innebära en splittring av Europas möjligheter och förmåga att bedriva en gemensam politik mot den aggression och påverkanspolitik som präglar regimen Putin, inklusive krigföringen i Ukraina.
I en tid då krigföring sker på många olika nivåer, handel och bojkotter, strategisk energipolitik för ökat beroende, propaganda och desinformation, militära manifestationer och hot, genom investeringar länkade till politiska krav, behövs Storbritannien.
När Europa måste förmå att ställa enhetliga krav på respekt för lag och rätt liksom för den europeiska fredsordningen skulle vi alla vara en förlorare om Storbritannien röstar nej men Storbritannien självt skulle ställa sig vid sidan om i en av landets historiskt viktigaste uppgifter, att värna fred och demokrati i Europa.
De krav som britterna har ställt för att den brittiska regeringen ska rekommendera sina medborgare fortsatt medlemskap är rimliga.
Frågorna om kamp mot byråkrati ska prioriteras, konkurrenskraften stå i fokus för beslutsfattande och det måste råda en politisk balans mellan länderna i eurozonen och de som står utanför.
Samtidigt vill britterna att de personer som kommer till Storbritannien och arbetar för offentligt subventionerade löner inte ska få omedelbar tillgång till ett välfärdssystem som i praktiken fungerar retroaktivt.
Inget av dessa krav är av det formatet att det borde kunna leda till ett utträde, eftersom det handlar om långt viktigare saker men oavsett detta är de likväl inte större än att övriga medlemsländer bör gå britterna till mötes, just eftersom frågan om medlemskap handlar om långt viktigare frågor.
Konkurrenskraftsarbetet måste intensifieras. Det gäller att öppna marknader, minska bidrag, skapa etableringsfrihet och sänka trösklar, flexibla arbetsmarknader, fungerande bostadsmarknader och ökad konkurrens.
Det är reformer som alla medlemsstater behöver oavsett den brittiska frågan eller ej.
Britterna, liksom vi svenskar och alla andra, måste fatta en hel del av dessa beslut själva men mycket ligger i hur vi utvecklar förutsättningar för företagande, konkurrens inom tjänstesektorn, EU-budgetens bidrag, frihandel med övriga världen och rätten till företagande och att konkurrera i hela unionen.
Byråkratin måste minskas.
Vi har tagit det första steget genom att numera, på mitt ursprungliga förslag vill jag gärna säga, har en vice ordförande i kommissionen med detta som sitt ansvarsområde.
Men vi måste bli bättre på att avskaffa gamla lagar och regler, detaljreglera mindre, inte lagstifta om det verkligen inte behövs, respektera medlemsstaternas kompetens och låta frihet och ansvar dominera över ”att-lägga-sig-i-mentalitet”.
Våra välfärdssystem måste reformeras i en ny tid mot ökad individualitet och med räckvidd över hela EU.
Det innebär att värdländer ska kunna ställa krav på hur länge man varit i landet och arbetat men i former som innebär att ingen blir diskriminerad.
Och vi måste se till att det råder full likvärdighet i beslutsprocessen mellan länder som har euron och länder som inte har det.
Det är ett svenskt intresse och inte bara ett brittiskt.
Allt detta innebär att Sveriges regering bör göra vad den kan för att Cameron ska få ett bra svar från de övriga medlemsstaterna. Dels därför att kraven i grunden är riktiga oavsett brittisk folkomröstning eller ej, dels därför att de oavsett vad man tycker om dem inte är lika viktiga som att vi håller Europa samlat och enat.