Förberedelser inför den kommande veckan. Finansmarknader och den ekonomiska politiken för återhämtning samt den östliga grannskapspolitiken.
Samtidigt pågår just nu Agendadebatt mellan Mona Sahlin och Fredrik Reinfeldt. Sahlins främsta löfte för att utveckla svensk ekonomi och arbetsmarknad efter krisen och inför framtiden handlar om förändrade sjukförsäkringsregler. Det kommer inte ge fler jobb men visar på en vilsenhet europeisk socialdemokrati har inför den globaliserade världen. Det är ett gammalt inåtvänt perspektiv som fortfarande dominerar medan utmaningarna från en snabbt föränderlig värld inte riktigt trängt igenom. Det känns som om Mona Sahlin har reagerat på de förändringar som präglar världsekonomin som stackars Gunde Svan inför Haiti-katastrofen.
De jobb som vi förlorat under den omvälvning som krisen varit och är återställer vi inte genom högre ersättningar en längre tid. Det är svårt att förstå att oppositionens viktigaste budskap efter en unikt omfattande global ekonomisk kris, som innebär nya ekonomiska förutsättningar för hela den gamla industrialiserade världen handlar om att säga nej till skattesänkning för arbetstagare och en återgång till sjukersättningar som en gång drev den svenska sjukfrånvaron långt över sjukdomstillståndet i landet.
Under morgondagen kommer vi ha en diskussion i vår gruppledning om läget efter utfrågningarna av kommissionärskandidaterna. En utfrågning återstår samtidigt som det synes att några problem vad gäller processen att godkänna kommissionärer inte längre finns.
På tisdag bär det för min del i väg till Krakow för seminarier kring rasism och dagen därpå minnesstund i Auschwitz. Det blir en påminnelse om mänsklig förnedring och ohämmad grymhet som inte kan förstås, allra minst när man går genom portalen med den nu stulna texten ”Arbeit macht frei” och senare genom den stora portal som leder in i det område där spåret tog slut, liksom tusentals och åter tusen människors liv. Det ger en särskild anledning till eftertanke om vikten av att värna orden och deras betydelse men också till vaksamhet mot vår tids extremism och hatrörelser.
De saknas inte. I Iran ser vi just nu en diktaturregim kasta av sig sina egna försök till legitimitet för att skada och undanröja avvikande uppfattningar som hårdfört som möjligt. De som tror att detta är en religiös eller särskilt muslimsk rörelse ska minnas att brutaliteterna nu riktar sig just mot religiösa av en annan uppfattning om religionens makt över samhället och mot muslimer.
Och där på plats i Auschwitz är det lättare att förstå en annan sak. Vansinnet följer inte rationalitetens linjer eller sannolikhetens mönster. Vansinnet och ondskans brutalitet följer inte demokratiska samhällens politiska logik eller vanliga människors tankar om vad som är rimligt. De definieras tvärtom utifrån det orimliga och det osannolika. Det bör vara en tanke om säkerhetspolitikens utmaningar i en tid då fler hot än någonsin saknar sin balanserande motkraft och då trappan upp till olika konfliktnivåer har kortare steg än i modern tid. De som sitter fast i det kalla krigets säkerhetspolitiska logik kan känna trygghet i dag, men den bygger på en gammal hotbild där hotet inte längre finns.