Statskapitalism hotar global marknadsekonomi

Statskontrollerade fonder ska mötas med med konsekventa regler för fri handel, skärpta europeiska regler för statsstöd, öppenhet och konkurrens. Inte med protektionism, som. riskerar utestänga europeiskt näringsliv från de snabbast växande marknaderna.
Statskontrollerade fonder och företag i Kina, Ryssland och arabvärldens oljestater förfogar i dag över ca 3000 miljarder dollar som gör det möjligt att investera sig till politiskt inflytande i de flesta länder eller sätta konkurrensen ur spel på internationella marknader.
Det finansiella beslutsfattandet i dessa länder följer inte marknadsekonomiska och kommersiella kriterier utan styrs av politiska mål. Dubais köp av Stockholmsbörsen ingår i ett sådant mönster men innebär egentligen bara att konkurrerande köpare har olika finansiella förutsättningar.
Ett större problem är att flera av dessa ekonomier är diktaturer eller styrda av regimer som kontrollerar industri och finansiella marknader för sina egna utrikes- och säkerhetspolitiska syften.
Gazprom investerar för att skapa distributionsmonopol för gas hellre än att investera i nya olje- och gasfält. Det är en rysk inflytandesfär som växer fram när man bara i början av detta år gjort köp av gasdistribution i Österrike, Bulgarien och Serbien.
Den kinesiska ”AP-fonden”(NCSSF), och andra kinesiska fonder är på jakt efter globala investmentföretag som Merril Lynch och Citygroup, som fått ett ökat ägande av statskontrollerade fonder under 2007.
Det finns en avgörande skillnad mot europeiska företags investeringar i arabvärlden eller i Kina. De statskontrollerade fonderna ansvarar inte inför aktiemarknaden, regleras inte av tillsynsmyndigheter och kan prioritera politiska mål före lönsamhet.
För att möta dem krävs en tydlig konkurrenslagstiftning, ömsesidig öppenhet för investeringar och att företag som agerar i EU underordnas samma lagar och regler för konkurrens, statsstöd och öppenhet som europeiska företag.
• EU:s energimarknadsdirektiv som innebär att företag från tredje land inte ska kunna investera i distributionsnät i EU om de inte har en ömsesidig öppenhet för investeringar är ett exempel på hur konkurrenskraven kan skärpas.
• Tydliga krav på likvärdiga regler från WTO är ett annat exempel. Vid Europaparlamentets behandling av frågan om reformering av WTO föreslog jag ett starkare sekretariat, som fritt från medlemsstaternas politiska vilja kan driva frihandels- och statsstödsfrågor.
• Ett nytt globalt frihandelsavtal kan skapa tydliga regler om öppenhet, statsstöd och konkurrensvillkor. Utvecklingen av den transatlantiska kapitalmarknaden ska präglas av detta.
• Europeisk konkurrenslagstiftning ska inte bara gälla amerikanska eller europeiska företag utan också företag som Gazprom och Industrial and Commercial Bank of China när de agerar i Europa.
Statskontrollerade fonder ska inte leda till en ny europeisk protektionism. Det vore en triumf för just de som vill att världsekonomins villkor ska dikteras av stater som hellre vill kontrollera ekonomin än utveckla frihandel. Omvänt kan en aktiv konkurrenspolitik tvinga fram en större öppenhet i de statskontrollerade fondernas länder.