Den sommar som för de allra flesta innebär en lugnare vardag har också inneburit stora mått av oro och kris. Det handlar om Sveriges beredskap vid katastrofer och det handlar om tryggheten på gator och torg, där dödsskjutningar och ökat våld har fortlöpt, som om de tillhör vår vardag. Det är ett misslyckande att staten inte förmår stå stark i sina allra mest centrala uppgifter.
Ett fritt och öppet samhälle fordrar en stark rättsstat. I detta ingår att skydda landets medborgare mot yttre och inre hot. Yttre hot fordrar ett starkt försvar medan inre hot fordrar kraftiga tag mot grov brottslighet och ett rättssystem som straffar dem som begår brott. I nuläget är Sverige sårbart i bägge hänseenden.
I flera städer har det grova våldet tagit sin form av skjutningar, sprängningar och knivdåd på nivåer som är högre än våra nordiska grannländer. Gärningarna framhålls inte sällan vara kopplade till gängkriminalitet och kriminella nätverk. Samtidigt har den upplevda ökningen av antalet personliga egendomsbrott och sexualbrott stöd i statistiken. Det är en utveckling som måste stoppas innan det rotar sig allt starkare i våra samhällen. Våldet och kriminaliteten pågår just nu, på ljusa dagen, mitt bland oss. Och det är ett hot mot alla och envar eftersom det bryter ner tilliten mellan människor liksom mellan människor och det offentliga.
Likväl står regeringen handfallen för att uppnå förändringar bortom symbolpolitik. Eftersom man varit oförmögen att se problemen som de är har åtgärder lyst med sin frånvaro. Efter att en person skjutits till döds varannan dag kallade Löfven under sommaren till krismöte med polisledningen för att diskutera resurser. Det var, vilket vi visste innan, uppenbart att polisen är både underbemannad och underfinansierad.
Det yttersta ansvaret ligger på staten och där har regeringen misslyckats. I grund och botten måste respekten för rättsstaten återupprättas med starka institutioner. Nästa regering behöver se över hur man kan rekrytera fler poliser, utan att fastna i en trave av utredningar, och tillföra ökade resurser för att säkerställa att staten kan garantera skydd. De som begår brott ska straffas. Straffskalorna måste skärpas. Grova brott eller samröre med våldsbejakande extremistiska rörelser ska leda till utvisning i de fall där utvisning kan vara aktuellt. Gängkriminalitet ska krossas. Tillsammans med andra EU-länder kan Sverige stärka samarbetet kring pengatvätt, finansiering av organiserad brottslighet och vapensmuggling.
Bland Skånes kommuner utmärker sig Socialdemokraternas skyltfönster Malmö som särskilt misskött. Här har mycket gått sönder, genom upprepad och återkommande socialdemokratisk politik gentemot de problem som socialdemokratisk politik har skapat. Malmös medborgare har inte råd med fler år av socialdemokratiskt vanstyre. Särskilt i utanförskapsområden behöver den grova kriminaliteten bekämpas där den riskerar att befästa sig som mest. Vi kan inte ha en ordning där grupper boende i vissa delar av landet ställs utan skydd, utanför rättsstatens principer, eller där parallella rättssystem råder bortom rättsväsendet.
Utöver konkreta åtgärder behövs ett värderingsskifte som bygger på respekt för rättsstaten och en förmåga att stävja våldsamma antidemokratiska rörelser. Många partier säger sig nu vilja råda bot på otryggheten och den organiserade brottsligheten och många väljare efterfrågar åtgärder, men för att vända en nedåtgående trend krävs inte bara ord utan en tillskjutning av resurser och omstruktureringar snabbt. Och framförallt, det krävs ett kompromisslöst ledarskap av beslutsam handling.