Förr hade staden vakter som krävde tullar av dem som kom in i staden. Det var en skatt som togs ut för att människor skulle få komma in och bedriva handel i staden. Så var det vid Norrtull, Roslagstull, Hornstull och Skanstull. Det hade inget med marknadsekonomi att göra utan med beskattning. Eftersom det blev för dyrt för många att bedriva handel i staden växte det fram olika marknadsplatser utanför staden. Efter hand försökte en del av dessa platser vinna stadsprivilegier för att där få lov att bedriva alla hantverk och all handel.
Det är svårt att hävda att vägtullarna är ett uttryck för modernitet och marknadsekonomi. Man betalar inte för hur mycket man kör utan för att få komma in i staden. Och så länge man bara kör i staden kostar det inget. Och eftersom det har blivit dyrare att komma in i staden har det blivit färre som åker in i staden men lättare för dem som har råd att betala eller som redan är i staden. Det finns dem som menar att vägtullarna är en trängselavgift som bygger på marknadsekonomi och modernitet. Så är det inte. De är en skatt som går till staten.
Vägtullarna är vare sig vägavgifter eller trängselavgifter. De är en gammaldags stadstull som håller dem utanför staden som inte har råd att åka in, innebär ett privilegium för dem som redan är i staden, de betalas inte till bättre vägar eller till den lokala trafikstrukturen utan till det som förr i tiden var kungen och det som i dag är staten.
Det är inte underligt att det är färre som åker in när det kostar mer. Höjer man tullen ännu mer kommer det att bli ännu färre. Höjer man tullen riktigt mycket kommer inga alls att komma in. Då kommer man att åka någon annan stans. Till de lokala marknaderna, så kallade köpcentra där det är lättare att bedriva fri handel. Marknadsekonomi är det inte. Skatt till kungen och stadstullar är sällan det.