Under dagen ett utskottsmöte med Olli Rehn som presenterade sin nya roll som vice ordförande för kommissionen och med ansvar för ekonomi, penningpolitik och euron. Medan kommissionen kommer med ständigt nya förslag kring hur man ska stabilisera marknaden – från ännu nyare stabilitetspakt, finansiell transaktionsskatt och eurobonds – noterar marknadens aktörer att nya förslag ständigt följs av nya, om de ens kan bli genomförda.
Andra möten under dagen med några av de europeiska bankernas ledningar har understrukit den osäkerhet som följer av diskussionen kring nya beslutsformer och nya låneinstrument. Om det eventuellt kommer eurobonds om några månader, i syfte att stabilisera marknaden, minskar intresset ytterligare för statsobligationer, för att ta ett exempel. Och samtidigt om det inte kommer några eurobonds, vilket är sannolikt eftersom motståndet är starkt, saknas det åtgärder för den stabilitet man eftersträvade.
Den fortsatta osäkerheten kring Europas ekonomiska utveckling späds på genom mängden av olika förslag för att förändra styrelseformer och nya låneinstrument. I dag la kommissionen fram sitt förslag om Eurobonds, gemensamma EU-obligationer, som skulle innebära lägre räntor för länder med stora underskott och högre för andra.
I all enkelhet innebär det att underskottsländer återigen kan låna till de låga räntor som ledde länderna in i krisen, utan det tryck på reformer som de har idag. Det riskerar till att kortsiktigt underlätta för fortsatt upplåning men fördjupa skuldproblemet och långsiktigt försvåra reformprocessen.
Vilket i sin tur bidrar till osäkerheten om framtida tillväxt. Samtidigt som kommissionen lägger sin förhoppning till ett Eurobonds ska bidra till att lösa krisen säger Tyskland nej vilket underminerar förtroendet för vad som ska ske.
Och samtidigt som den nya stabilitetspakten inte har hunnit träda i kraft säger kommissionen att det behövs andra och nya åtgärder för att ge stabilitet, därmed underminerar man paktens trovärdighet samtidigt som man skapar osäkerhet om vad som ska komma och hur. Det enda möjliga för att skapa förtroende är att medlemsstater reformerar för tillväxt och budgetbalans. EU bör se till att det finns en riskmekanism som bidrar till stabiliteten men inte ständigt pröva nya förslag. Istället bör vi genomföra de åtgärder som är beslutade, från stabilitetspakt till den inre marknaden.