Slutskedet av året närmar sig. I Ukraina har vi genom demonstrationerna i Kiev fått se en spegelbild av vad den Europeiska Unionen är, nämligen en garant för den frihet och rättsstat som demonstranterna i ett korrupt och rättslöst land längtar till.
I Irland har vi fått se hur en ekonomisk återhämtning är på väg, genom att Irland åter självständigt kan låna på den finansiella marknaden. Det har skett genom reformer och budgetanpassning, det vill säga spegelbilden av vad socialdemokratiska politiker har agerat för. Motsvarande tecken på återhämtning, men från en långt svårare början, ser vi i Portugal och Spanien. I Frankrike ser vi nu konsekvenserna av den socialdemokratiska krispolitiken.
I Bryssel har vi de senaste veckorna lyckats sy ihop ett antal viktiga lagstiftningar för den finansiella marknaden. Den lagstiftning som jag har haft parlamentets ansvar för att genomdriva, nämligen bankkrislagstiftningen fick vi en politisk överenskommelse om den 11 december. Det var ett stort genombrott i förhandlingarna som la grunden för all annan europeisk banklagstiftning. Den bygger på att ägarnas och fordringsägarnas ansvar inte bara förtydligas utan också utkrävs genom att offentliga insatser inte får genomföras utan att ägare och i så stor omfattning som är möjligt fordringsägare får stå för de risker de har tagit. Samtidigt har jag lyckats driva igenom förutsättningar för hur medlemsstater ska kunna gripa in och stabilisera ekonomin vid djup kris, fortfarande med klarhet att ägare och fordringsägare måste stå sin risk. Det kändes skönt att sent på kvällen fråga rådets och kommissionens företrädare om vi var överens. Och det var vi.
Sedan dess har vi haft en teknisk genomgång och ytterligare formell bekräftelse av resultatet.
Så detta kunde nu ligga till grund för de fortsatta diskussionerna om en bankunion, vad gäller vem som inom eurozonen ska agera i enlighet med de bestämmelser som vi hade kommit överens om. På detta vis ligger en lagstiftning som gäller för hela EU till grund även för det som sker inom eurozonen.
Som en ytterligare bekräftelse på rättsstatens och demokratins förfall har nu president Putin benådat en person som var så uppenbart åtalad och fängslad av politiska skäl. Benådningen är en spegelbild av den maktfullkomlighet som präglar Putins regim, där lagarna är på undantag för godtycket och personliga intressen. Och det är först genom att lova att inte utmana den politiska makten som Michail Chodorkovskij efter 10 år blev fri. Han är inte ensam om detta öde men unik genom att vara internationellt känd.