Likt Vänsterpartiet som älskar att dela in människor i kategorier och kollektiva identiteter gör Sverigedemokraterna det. De vill reducera Sverige till ett land med olika kategorier, där judar och samer och självfallet alla andra, ska reduceras till etniska kategorier istället för individer och medborgare. Hur de vill göra med alla dem som har ursprung från valloner, finländare, ester, letter, serber, bosnier, italienare och skåningar – som kanske dessutom, som i mitt fall, utöver det skånska är en liten del dansk efter dagens gränser – framgår inte.
Vem Björn Söder är i detta fall vet jag inte och det spelar för mig ingen roll. Han har som individ och riksdagsledamot åsikter som handlar om att dela in människor i kategorier istället för att se dem som individer och medborgare. Det är mer avgörande än varifrån hans förfäder kommer ifrån.
När han reducerar medborgarskapet på det sätt han gör reducerar han också Sverige. Sverige är i grunden summan av alla dess medborgare och den öppenhet som gjort att vi alla kan bidra till vårt samhälle. Musikerna, fotbollsspelarna, entreprenörerna, vårdbiträdena och hantverkarna. Bergsmännen, byggarna och forskarna liksom dem som reformerade vårt jordbruk och våra hamnar.
Den Söderska kategoriseringspolitiken hänger nära samman det Åkessonska utspelet om att Sverige skulle sätta sig i samma situation som Storbritannien. Ett land som idag håller på att splittras regionalt och vars plattform för ekonomisk välfärd har underminerats genom att man nu ställer sig utanför den inre marknaden och tullunionen. Ensammare i världen, både när det gäller handelsavtal och ekonomisk politik, men också med ökad splittring mellan engelsmän, skottar, walesare och irländare. Storbritannien blir mer utsatt för rysk påverkanspolitik liksom för kinesisk maktpolitik. Globaliseringen och flyktingfrågorna blir för Storbritannien än större utmaningar när man är ensam. Putin jublar och den kinesiska regimen ser möjligheter att tilltvinga sig ekonomiskt inflytande.
Sverigedemokraternas nationalism vill i det skedet hellre göra Sverige ensammare och svagare än starkare med andra. Så svag är tilltron till det svenska att de inte vill att det ska möta det utländska och bara utelämna sig åt mörkrets krafter i länder som ser vårt öppna samhälle som ett hot. Det som de tror är det svenska blir viktigare än Sverige.
Tron att svenskar, om man dessutom rensar undan svenskar från svenskar, blir starkare i världen om man är mer utelämnade till de krafter som vill sätta makten över rätten istället för att värna rätten över makten är inte populism. Det är en beundran för den starkes nationalism på bekostnad av Sverige som samhälle och land i världen. Det handlar vare sig om ett starkt Sverige eller ett friare samhälle utan om ett svagare land och större utrymme för dem som vill underminera vår frihet.
Sveriges storhet som ett litet land ligger att vi alltid har mött omvärlden med öppenhet och alltid vänt oss ut i världen. Sverigedemokraterna vill vända sig inåt, in från Sveriges gränser, och beundra starka män som kan sätta sig över den enskildes rätt, i stället för att göra Sverige stort genom att värna rätten över makten, i vårt land och bortom dess gränser. De vill ha ett annat Sverige än det som genom fornstora dar lagt grunden för det vi är.