Förberedelser inför en vecka i Strasbourg.
På onsdag godkänns slutgiltigt mitt förslag till lagstiftning om en europeisk spektrumpolitik, med nya och mer ambitiösa mål för Europas ledarskap. Det innebär att från 2013 ska medlemsstaterna senast, Sverige har redan gjort det, öppna upp det så kallade 800-bandet för mobil datatrafik och senast 2015 ska vi totalt ha öppnat upp 1200 Mhz sammanlagt för att vi ska kunna vara bäst när det gäller utvecklingen av Internet.
En genomgång med kommissionären Fule blir det kring grannskapspolitiken där ett land som Ukraina står i centrum men också alla de andra tidigare sovjetrepubliker som Ryssland i dag söker dominera.
En lång rad möten kring lagstiftningen om kapitaltäckningsregler väntar, där min ambition är att hänsyn ska tas både till Sveriges behov av att kunna sätta krav som präglas av den finansiella sektorns storlek i förhållande till vår samlade ekonomi samt riskanalys som tar hänsyn till att det som är en stor del av svenska banker utlåning också är betydligt säkrare än många andra lån.
Men det som i krisens tecken kommer att stå i förgrunden är självfallet krishanteringen och utgången av det grekiska parlamentets beslut om sparpaket. Det som bland annat socialdemokrater och socialister bortser från i denna debatt är att sparpaketen är till för att finansiera de utgifter som är nödvändiga för att upprätthålla de mest grundläggande offentliga funktionerna. Utan nya lån, som förutsätter trovärdiga reformer, kommer ett land som Grekland drabbas av kaos.
I gårdagens Dagens Industri noterade jag att socialdemokraterna Göran Färm och Olle Ludvigsson i enlighet med den socialistiska gruppens hållning förkastar sparpaketen som nu diskuteras. Det innebär att de de facto ställer sig på samma sida som de som i dag strejkar i Grekland i protest mot att man måste spara. Och det faktum att de två debattörerna bidrar med illussionen att det skulle kunna gå att öka utgifterna, eller att stimulera genom att inte spara så mycket är förvånande. Det är en verklighetsflykt som förtränger det faktum att Grekland inte kan betala sina egna utgifter, att man behöver både sparpaket och det förtroende som dessa ger för att överhuvudtaget kunna låna pengar. Utan besparingar blir det inga lån, utan lån inga utgifter och utan utgifter en ekonomi i fritt fall. Utan långivare inga lån såvida inte socialisterna i parlamentet och runt om i Europa har hittat nya pengar som kan lösa alla underskott.
Krispolitiken kommer bli central i uppföljningen av det Europeiska rådets möte och skeendet i Grekland, liksom i Italien, där premiärministern Mario Monto kommer att presentera sin reformagenda.