På väg tillbaka från Washington. Uppenbart är intresset och oron för den europeiska skuldkrisen. Lika stor uppmärksamhet finns inte för den amerikanska, även om det faktiskt var den amerikanska debatten om skuldtaket som ledde till att utlösa en våg av misstro mot politisk förmåga att hantera skuldproblemen.
Trycket är på goda grunder omfattande gentemot de europeiska regeringarna att säkra att den grekiska tragedin inte drabbar andra länder. Viktigt är att säkra att europeiska banker klarar de utmaningar de står inför. Samtidigt måste de insatser som görs för Grekland vara av den omfattningen att man inte hamnar i ständiga månadskriser som undergräver det man uppnådde förra månaden.
Allra viktigast är emellertid att nu uppnå en trovärdighet på lite längre sikt när det gälelr stabilitet och tillväxt som kan ge tillförsikt och förtroende också på kort sikt. Viktigt i den delen är att vi i nästa vecka, med socialistiskt motstånd, röstar på den förnyade stabilitetspakten. Det är ansvarslöst att Europaparlamentets socialistiska grupp mitt i den europeiska skuldkrisen är beredda att rösta mot det enskilda steg som just nu kan bidra till ett förtroende som spelar roll även nu under kommande veckor.