Hoppa till innehåll

Socialdemokratin och arbetslösheten – en udragen T

[BILD1]Det socialdemokratiska valmanifestet blev förmodligen spiken i kistan. De opinionssiffror vi nu ser tyder på ett regeringsskifte, men kanske på en valrörelse som leder till ett socialdemokratiskt sammanbrott likt det som hände moderaterna 2002.

Efter de förväntningar som ställts på en nystart och en förmåga att ta itu med uppenbara problem i svenskt samhälle hade socialdemokratin bara en politik för att bidra till finansieringen av fler lägenheter och höjda bidrag till dem som inte arbetar. Det bidde en tumme.

Kanske allra viktigast i valmanifestet var att man exkluderade arbetslösheten som ett problem. Problemet fanns inte och därför finns heller ingen politik. Det ligger i linje med vad Göran Persson tidigare har sagt, att under valrörelsen skulle arbetslösheten inte betraktas som ett problem eftersom den skulle vara så låg att det inte fanns skäl för att diskutera den. De socialdemokratiska skribenter som kritiserade detta avfärdade Göran Persson i går som personer med bristande analytisk förmåga. Det höjer nog inte stämningen bland valarbetare och trogna.

Ställer man det emot vad koalitionskollegan Lars Ohly – också en person med uppenbarligen bristande analysförmåga som dessutom ansvarat för regeringspolitiken – i söndags sa om arbetslösheten, att den var historiskt hög i en högkonjunktur, blir resultatet en bild av en socialdemokrati – och en vänsterkartell – som är handfallna inför vår tids problem.

Vänsterpartiet har under 10 års tid gett sitt stöd för en politik som gett oss en historiskt hög arbetslöshet.

Socialdemokratin har fört en politik som gett oss en historiskt hög arbetslöshet.

I europeiskt perspektiv tillhör vi de sämsta när det gäller ungdomsarbetslöshet och invandrades utanförstående. Arbetslösheten som sådan är betydligt större än AMS anger när man räknar öppet arbetslösa och arbetslösa i åtgärder eftersom antalet arbetslösa som är sjukskrivna, latent arbetssökande och studerande är mycket stort. Lägg till det den höga nivån på sjukfrånvaron som dessutom håller ner arbetslösheten.

När en sådan regering inte ser arbetslösheten, har fört en politik som har lett till en historiskt hög arbetslöhet den och dessutom saknar insikt om att det är ett problem som kräver politisk handling så har den abdikerat från ansvaret att regera. Det är i den bemärkelsen en utdragen Tsunamiprocess. Statsministern sitter och ser på TV men ser inget, arbetsmarknadsministern är nöjd eftersom han anser att allt som ska göras är gjort och finansministern hellre talar om hur han ska använda mer av skattebetalarnas pengar än att få fler skattebetalare. Socialdemokratin bedriver nu en intensiv valrörelse mot sig själv.