Socialdemokraterna har nu börjat Europavalkampanjen. De har fortfarande inga idéer om hur det europeiska samarbetet skall utvecklas utan valrörelsen skall uppenbarligen bedrivas som ett gammaldags klasskampsval. Kanske är det nödvändigt att prata om annat och mest ägna sig åt att angripa moderaterna eftersom det inre livet bland socialdemokrater delas upp i de som är för och de som är emot EU. Den taktiken beskrivs på ett generande öppet sätt i de artiklar som partihögkvarteret nu försöker sprida över riket.
Ett genomgående drag i Lars Stjernkvists och andra partiföreträdares attacker mot oss moderater är nämligen att när vi moderater säger nej till att ständigt nya uppgifter och regleringar skall läggas på EU-nivå så är det bara den gamla högern som motarbetar social trygghet bakom vad socialdemokraterna kallar en EU-kritisk attityd.
Jag fasar för hur det skall låta när valdagen närmar sig och desperationen antagligen ökar.
Jag är en av de många moderater som i decennier arbetat för att Sverige och svenskarna skall vara en del av Europa, inte ett udda land där uppe vid Polcirkeln. När socialdemokraterna tvekade i valet mellan diktaturerna på andra sidan Östersjön och demokratierna i väst slogs jag för balternas frihet och för svenskt medlemskap i den europeiska gemenskapen.
Jag vill att svenskar skall kunna röra sig fritt i Europa, hindren skall rivas, att säkerheten i Europa skall byggas tillsammans med de andra demokratierna, att vi tillsammans i EU skall lösa de problem som är gemensamma och som är gränsöverskridande, däribland en hel del miljöproblem. Jag vill att EU skall bli starkare på de här områdena. När vi moderater verkar för fri rörlighet i EU ställer socialdemokraterna de nya medlemsländernas medborgare emot de gamla medlemmarnas. När socialdemokrater tvekade om euron verkade jag och vi moderater för den rörlighet som en gemensam valuta ger.
Vårt starka engagemang betyder inte, och har aldrig betytt, att vi vill att EU skall lägga sig i allt. De flesta besluten om sin vardag och framtid skall människor ha makt och resurser att fatta själva utan att kommunen, staten eller EU lägger sig i. Måste besluten vara gemensamma räcker oftast grannskapet och kommunen till. Men en del frågor måste lösas nationellt och en del andra kan med fördel överlåtas till den större gemenskapen.
Men det är viktigt att ha klara gränser för vad EU gör. Här har jag saknat socialdemokraterna i debatten om EU: s konstitution. De verkar inte vara intresserade av att sätta sådana gränser för makten. Riksdagsmajoriteten har t ex det senaste året två gånger uttalat sig mot inrättandet av en Europeisk president som ganska snart skulle få alltför stark makt. Alla partier utom socialdemokraterna ville i denna fråga sätta stopp för den centralisering av makt som detta innebär.
En annan viktig metod att begränsa EU: s makt är att det är medlemsländerna som betalar EU: s verksamhet. Vi moderater vill därför inte att EU skall ha beskattningsrätt av medborgarna. I Europaparlamentet har socialdemokraterna upprepade gånger röstat för att ge EU beskattningsrätt och för att EU: s budget skall öka. Socialdemokraternas ledare i Europaparlamentet förklarar dessutom att det vore tokigt!!1 att inte öka EU: s budget. Han stödjer förslag som innebär att EU skulle kosta tusen kronor mer för varje svensk. Tokigt var ordet.
Vi moderater vill hålla hårt i skattepengarna oavsett om det är i kommunerna, i staten eller i EU. Det tycks för socialdemokraterna vara en nyhet och beskrivs som om vi försöker framställa oss som EU-kritiska. Och visst vi är kritiska till all överflyttning av makt från enskilda människor till politiska församlingar. Men någon nyhet borde det inte vara.
Vi moderater är mer återhållsamma med att flytta beslut till Bryssel. Sådan problem har socialdemokraterna sällan. De vill, vilket de socialdemokratiska företrädarna ofta framhåller, att mobbning på arbetsplatserna skall motarbetas från Bryssel, att EU skall lägga sig i mängden amerikanska långfilmer på TV och att Polen och Italien skall ges en röst om familjepolitiken i Sverige.
Och jag noterar att socialdemokraternas toppkandidat till Europaparlamentet helst vill sitta i ett utskott som inte har någon lagstiftningsmakt alls utan bara arbetar för att EU skall få mer att säga till om när det gäller könskvotering, att EU ordnar föräldra- och sexualundervisning och annan politisk klåfingrighet.
Men det är ett budskap som vare sig innehåller visioner om Europas framtid eller idéer om hur den politiska makten skall kontrolleras. Det handlar snarare om motsatsen. Och i ambitionerna att styra och ställa över oss utan restriktioner kan väl socialdemokrater förenas, oavsett de tillhör någon ja eller nej-fraktion.
Gunnar Hökmark
Gunnar Hökmark är första namn på moderaternas lista till Europaparlamentet och ordförande i Konstitutionsutskottet