Nyhetsbrevet Frihetens värden 2004-04-18
Kära läsare,
I detta brev lite konfunderade reflektioner om ett regeringsparti med självförakt, som kanske inte ens vet vad de själva säger? Om Perssons och Nuders anföranden som kanske är skrivna av Hans Alfredsson? Om att Sverige behöver mer än en politisk snigelrörelse. Vi behöver en arbetar- och företagarrörelse. Om en politisk skiljelinje mellan den politik som söker sig till det gamla och reglerade och som möter det nya med nya hinder och den som bejakar friheten och öppenheten, de nya möjligheterna och de nya valmöjligheterna. Det är vad Europavalet kommer att handla om när det blir allt tydligare att den europeiska vänstern vill värna det gamla skråväsendet mot det nya Europas utmaningar.
== Sämre än förra men förmodligen bättre än nästa ==
Dom kom. Dom pratade. Dom åkte hem. Det är väl det mest konkreta som kan sägas om den kongress som socialdemokraterna valde att kalla tillväxtkongress. Mer berättigat är att fråga sig: Varför samlades dom? Vad pratade dom om? Och vad beslutade dom om?
Det är nog sant att detta var en Mellankongress. Sämre än förra men förmodligen bättre än nästa.
För att parti som i närmare ett decennium har talat om att man skall lägga förslag om tillväxtpolitik och företagande borde det vara förnedrande att man för var gång man träffas för att diskutera framtiden tvingas skjuta på den ännu längre fram. Det som en gång skulle bli en kostym blev denna gång en vante och nästa gång förmodligen en tummetott. Eftersom de för varje kongress har blivit allt mindre konkreta verkar det tyvärr bara bli värre. Därför var det nog en typisk Mellankongress.
Det närmaste socialdemokraterna i årets vårproposition kommer det konkreta är att man ökar statsbidragen till kommunerna och subventionerna av nya kommunala jobb. Och på Mellankongressen/ tillväxtkongressen kom de inte längre än så.
== Man tror knappt det är sant att detta är det nya ==
Som allra mest konkret redovisade Göran Persson regeringens tillväxtpolitik så här i sitt inledningstal när han nämnde offensiven i vårpropositionen:
Där finns bland annat 6 000 platser i vidareutbildning för anställda inom kommuner och landsting under 2005. Där finns 15 000 fler platser inom arbetsmarknadsutbildningen i år och en satsning på anställningsstödet inom aktivitetsgarantin. Där finns ett ROT-avdrag och skattestimulanser för miljöinvesteringar och källsortering. Där finns inte minst ett generellt sysselsättningsstöd till kommunerna och resurser för att anställa 3 000 fler förskollärare nästa år.
Så långt kom socialdemokraterna efter drygt 5 års samtalande med näringslivet, utredande om skatter och globalisering och ett superdepartement för tillväxt, först under supertänkaren Björn Rosengren och sedan under superanalytikern Leif Pagrotsky. Det är samma politik som alltid. Lite högre bidrag. Lite fler offentliganställda. Och lite mindre utrymme för privata investeringar och företagande. Det är superhumbug.
Om detta var resultatet av närmare 10 års löften om kommande förslag för tillväxt kan man säga att den berömde ormtjusaren i Kivik, han utan orm, är besegrad flera gånger om.
Men Göran Perssons tillväxtpolitik gör inte halt vid vare sig detta eller vid det faktum att arbetslösheten har växt, allt under att de socialdemokratiska pannorna har rynkats för att komma på hur tillväxt skapas.
Persson gjorde också ett annat tillväxtutspel som fick kongressen och stora delar av hovjournalisterna att falla andäktig beundran. Han fortsatte så här, och jag kan inte låta bli att citera:
Kamrater,
Vi socialdemokrater har aldrig nöjt oss med 4 % arbetslöshet. Det var ett delmål. Vi ska tillbaka till 4%.
Men vårt mål är full sysselsättning.
Så säger han när det visar sig att 4% målet visat sig bli ett verkningslöst misslyckande i skenet av växande arbetslöshet även när konjunkturen stiger uppåt.
== Varför stanna vid noll om det bara handlar om att ställa upp mål? ==
Nästa kongress, när arbetslösheten dessvärre av allt att döma kommer vara än högre än i dag, kommer Göran Persson förmodligen lansera det allra mest offensiva målet i sysselsättningspolitiken, nämligen en negativ arbetslöshet på minus 1%. Och kongressen kommer säkerligen falla i stum beundran även inför detta.
Aftonbladets ledarsida, denna den kritiska analysens svenska centrum kommer förmodligen skriva:
Det är bra att Persson nu slagit fast målet. Det gör svensk arbetarrörelse till en internationell förebild. Det gäller nu bara att gå från ord till handling. Det är ett stort steg den svenska socialdemokratin först av all världens politiker tar. Det säger något om spänsten i den socialdemokratiska rörelsens idédebatt. Det är som många kongressombud sa, det känns bra att vara socialdemokrat i tider som dessa.
== Vet de vad de sa? ==
Jag tror inte att det finns något kongressledamot eller någon journalist eller någon annan som kan berätta vad socialdemokraterna på sin stora tillväxtkongress beslutade att göra för att öka tillväxten. Som uppsummering av 10 års tankearbete är det inte säkerligen imponerade. Göran Persson uttryckte det hela kanske allra bäst när han liknade socialdemokraterna vid en snigel, och än en gång kan jag inte låta bli att citera:
Minns ni Günter Grass snigel? Många av er gör nog det~- det är en klassisk bild av den socialdemokratiska reformismen: en snigel med sugfoten fast förankrad i verkligheten och känselspröten spelande mot den framtid som den i sakta mak är på väg mot. Idag gäller det att ha tredje generationens känselspröt med god täckning och lång räckvidd. I en global miljö ska de ta emot signaler från jordens alla hörn. Men sugfoten, den ska befinna sig på en grusväg mellan Marsjö och By, i ett kök i Norsborg, i en bilverkstad i Skellefteå, eller på en vårdavdelning i Ängelholm – mitt i den svenska verkligheten.
Fastsugen i marken med känselspröt för opinionen. Det är socialdemokratin enligt partiordföranden. Det är en häpnadsväckande självinsikt. Socialdemokraterna sitter fast någonstans mellan Marsjö och By.
Den rörlighet och öppenhet för en ny tids tankar och möjligheter som mångfaldens samhälle och en global ekonomi kräver saknar socialdemokratin. Och sitter man fastsugen i marken brister både framtidsdebatten och reformpolitiken.
== 10 år med snigelfart har inte gett något nytt ==
Uppenbart kan ett snigelparti inom loppet av 10 år inte leverera förslag som innebär att vi får ett ökat företagande i Sverige, ökade investeringar i svenskt näringsliv och fler jobb. Därför så skall regeringen ständigt återkomma till hösten/ våren med förslag om sänkta skatter för företagande och investeringar, det må gälla förmögenhetsskatt, jordbrukarnas skattebördor eller småföretagarnas skattesituation. Så går det när man har en stor börda på ryggen i form av gamla fördomar och den politiska analysen bygger på att känselspröten svänger med vinden.
Den svenska socialdemokratin är inte en rörelse som arbetar. Den kryper och suger sig fast. Och den kommer inte längre än på vägen mellan Marsjö och By alltmedan världen formas i ett skeende som rör gränslöshet i en tid av IT, globalisering och ständig förnyelse och mångfald. Den socialdemokratiska snigelrörelsen räcker inte till. Det behövs en arbetarrörelse och en företagarrörelse i Sverige.
== Även Göran Perssons troll spricker i ljuset ==
Tyvärr kan jag inte sluta med att citera Persson i hans inledningstal.
Det är med fördomarna som med trollet~- i ljuset spricker de.
Vi får aldrig sluta tala om dem.
Olof Palme förklarade i ett välkänt tal roten till fördomen såhär:
Den är framför allt ett uttryck för okunnighet och rädsla. Okunnighet om andra människors särart. Rädsla för att förlora en position, ett socialt privilegium, en förhandsrätt.
Vilken rörelse, om inte vår, ska gå före i kampen mot fördomarna?
Göran Persson har personligen gått i täten för att skapa bilden av att de nya medlemsländernas medborgare är ett hot mot svensk välfärd och att de präglas av att vilja utnyttja våra system istället för att arbeta o