Skyll politik vi ogillar på politiker, inte på EU

Befinner mig just nu på Mobile World Congress i Barcelona, ett fascinerande event som visar hur världen förändras, hur teknologin förändras och hur det digitala växer fram långt bortom telekom och digitala tjänster. Moderna samhällens ekonomi och utveckling kommer vara baserade på det digitala och med lanseringen av 5G kommer vi se hur vårt samhälle blir uppkopplat och förenat på ett sätt som elektrifieringen en gång var en västanfläkt av. Europa har stora möjligheter i detta.

Lyssnade samtidigt på premiärminister Camerons tal i underhuset, inför den brittiska folkomröstningen. Han sa en sak som uttrycker väldigt mycket vad det handlar om. ”this is not the time to divide the west, this is not the time to divide numbers” inför en utveckling som i Öst präglas av Putins aggressivitet och i syd av islamistisk extremism. Och så är det. Det är stora saker, stora värden som står på spel. Om Storbritannien skulle lämna skulle det öppna upp för Putins aggressioner och påtryckningspolitik. Det är ingen tvekan om att Putin skulle se sig som en vinnare liksom en lång rad av de destruktiva krafter som i nationalism ser en räddning mot världens utmaningar och som hellre föder motviljan mot andra människor än välviljan och öppenheten.

I spåren av en brittiska debatten ser jag många inlägg som förvånar mig eftersom de så uppenbart, enligt min mening, blandar det lilla med det stora, och bortser från att vi i Europa i dag lever i en svårare och mer utsatt tid än på mycket länge, som också bortser från att EU oavsett alla de brister vi kan se i politiska beslut handlar om en sammanhållning som stärker ekonomi och säkerhet.

Men framförallt blandar man ogenerat samman synpunkter på politik med synpunkter på det samarbete som har förenat hela Europa. Det är ingen hemlighet jag avslöjar om jag talar om att jag anser att den svenska regeringen inte bara är svag, brister i kompetens och för en politik som är farlig för sysselsättning, tillväxt och välfärd. Men det är inte Sveriges fel. Det är inte existensen av en svensk nationalstat som leder den svenska regeringen till att förespråka högre skatter, avveckling av kärnkraft och förbud mot välfärdsföretagande, eller en arbetsmarknad som stänger människor ute. Eller en bostadspolitik som ger köer, höga hyror, brist och genvägar. Det är inte Sveriges fel.

Vi behöver heller inte göra om Sveriges grundlagar för att hindra skattehöjarpolitiken. Tvärtom ger oss Sveriges grundlagar en möjlighet till att stoppa den. Sveriges grundlagar ger oss en möjlighet att verka för fritt näringsliv och en dynamisk samhällsekonomi. Det är vare sig grundlagarnas eller den svenska nationalstatens fel att den rödgröna regeringen har stått handfallen inför flyktingfrågans omfattning och de problem detta innebär, eller att denna och tidigare regeringar ännu inte förstått de hot som Rysslands utveckling innebär mot vår säkerhet.

Samma gäller Europeiska unionen. Den lägger grunden för en inre marknad och en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik liksom en gemensam miljöpolitik. Och en gemensam politik för alla de utmaningar som är gemensamma Men den lägger inte grunden för dumma beslut eller beslut som vi ogillar. Det är folkvalda politiker som ansvaret för dem. Detaljregleringar har alltid röster bakom sig. Både i rådet och i parlamentet. Detaljregleringar är ibland rätt men oftast fel. Det gäller i Ystad kommun, i Haparanda och i Stockholm liksom i Bryssel.

Den inre marknaden ställer frågor om hur den inre marknaden ska vara organiserad. Utan gemensam lagstiftning är den inre marknaden inte en inre marknad utan 28 olika lagstiftningar och marknader. Den som inte noterat att nationella lagstiftningar är för detaljerade och tenderar att vara förmyndarinriktade har passerat inte bara 2000-talets första år utan också 1900-talet utan att se eller minnas.

Den gemensamma miljöpolitiken kräver gemensam miljölagstiftning, och den krävs eftersom det är så uppenbart att miljön är gemensam. Jag tycker att vargfrågan ska hanteras mer lokalt men om man inte ser att det faktum att djur rör sig över våra gränser förnekar man att vårt bestånd av vilda djur beror på hur vi hanterar dem. Fåglarna som flyger över Malta är en del av den svenska naturen. Fiskarna som simmar i vattnet i Östersjön är avgörande både för det polska och svenska fisket.

Sockerhalten i barnmat kan självfallet beslutas nationellt. Men är det någon som tror att ett chemtrail troende miljöpartiet skulle inta en liberal hållning till frågan om socker i mat, att ett förmyndar- och överhetstroende socialdemokratiskt parti skulle släppa den frågan fri? Eller samma för varje annan fråga som vi avgör gemensamt antingen nationellt eller europeiskt. Gör vi det nationellt blir det mindre gemensam marknad och då håller det inte att hylla den gemensamma marknaden i tron att den inte kräver gemensamma beslut.

De som nu i debatten om den brittiska folkomröstningen anser att Sverige skulle följa efter eller att vi ska göra om EU bör klargöra vad det är som är fel med att vi har en gemensam marknad, en gemensam miljöpolitik och en gemensam utrikespolitik. För det räcker inte med att säga att vi ska vara emot dåliga beslut, att det är de dåliga besluten som inte är EU-kompetens, att det är den politik vi ogillar som EU inte ska syssla med.

Jag är emot dåliga beslut. Jag är emot att man på europeisk nivå fattar beslut om saker som människor själva ska besluta om, eller som bättre beslutas nationellt. Men jag är inte emot att vi har en utrikespolitik som håller Putin stången, en gemensam marknad som ger tillväxt och jobb och ett Europa som är öppet. Kommunisterna är emot det. Extremisterna av andra slag är emot detta. Men för oss som vill frihet och demokrati är det viktigt att skilja på om det är de gemensamma besluten vi är emot eller den förda politiken. Den politik vi ogillar blir vi inte av med för att vi säger att Sverige ska besluta mer eller att EU ska göras om. Den kräver ett politiskt alternativ.