Skydda eleverna mot frihetsföraktet

  • av

Det har blivit viktigare för Magdalena Anderssons regering att upphäva valfriheten, än att se till de elever som har de sämsta resultaten i skolan. Oavsett vad dessa elever vill och tycker, ska de inte få välja något annat än det som politikerna kontrollerar själva.

Det är den ofrånkomliga konsekvensen när Socialdemokraterna säger att de vill ta kontroll över människors välfärd. De vill nämligen inte att alternativen, de nya tankarna och de bättre verksamheterna, ska vara valbara för människor. I stället är det den kommunala skolans rätt till sina elever som har blivit vänsterns utgångspunkt i skoldebatten. Inte alla elever rätt till den bästa möjliga utbildningen. Denna låsning gör unga människor till förlorare.

Trots att minst 15 procent av eleverna inte får gymnasiebehörighet, och att ungefär ytterligare 15 procent nätt och jämnt klarar gränsen för behörigheten, med de problem det innebär inför framtida studier, så vill regeringen tillsammans med Vänsterpartiet och Miljöpartiet hellre behålla dåliga skolor än att öppna upp för fler fristående skolor.

Dessa krafter vill till och med hindra de elever som söker en bättre utbildning för att komma ur sin sociala segregation, genom att välja en skola som ger dem bättre framtidsmöjligheter. Att sätta stopp för denna möjlighet för alla barn och ungdomar i våra utanförskapsområden är ideologisk cynism.

När valfrihetsförespråkare föreslagit att de dåliga skolorna borde läggas ned, försvarar man sig med påståendet att dessa skolor lyckas sämre på grund av eleverna och deras bakgrund – inte på grund av den skola de går i. Det är därför man inte vill låta dem välja någon annan skola. Och det är därför man accepterar dåliga resultat år efter år, och att elever år efter år inte får den framtidsmöjlighet som en bra skola skulle ha gett dem.

Det finns bra och dåliga skolor, men det finns inga dåliga elever. Det finns betydande skillnader i utbildningsmässiga resultat mellan skolor med likvärdiga förutsättningar, i hela Sverige och i olika utanförskapsområden. Vi har över tid kunnat se att skolor med bra ledning har utvecklats och vi har kunnat se hur skolor har återfallit i dåliga resultat.

Därför vore det naturligt om dåliga skolor avvecklas och att fler skolor, som efterfrågas av eleverna när de får välja, får möjlighet att växa.

Friskolemotståndarna glömmer en viktig sanning. Skolan är för eleverna en färskvara. En dålig utbildning ger en sämre framtid. Ingen elev i dag blir hjälpt av om hennes eller hans skola kanske är bättre om fem år. Det är därför vi behöver mångfalden, skolvalet och den allemansrätt som skolpengen har gett, oavsett hur engagerade stridsropen mot vinst är.