Norge höjer dramatiskt tullen på ost, för att skydda norska producenter. Danskarna blir arga, och slår tillbaka med en strafftull på norsk lax. Maten blir dyrare för såväl norska som danska konsumenter.
Så såg världsekonomin länge ut. Den kortsiktiga protektionistiska instinkten hos politiker att låta producenternas särintresse gå före konsumenternas allmänintresse gjorde oss alla fattigare. Det är naturligtvis urbota dumt.
Men att till och med ett traditionellt frihandelsland som Norge faller i fällan visar hur lätt det är för makthavare att hemfalla till destruktivt ekonomiskt beteende. Hur tongångarna går i länder som av tradition är mindre öppna är inte ens att tänka på.
Det är därför det finns en europeisk inre marknad, med fritt flöde mellan EU:s medlemsstater för varor och kapital, och i mindre grad för tjänster och människor. Det är helt enkelt olagligt för länderna att resa upp tullar mellan sig. Den inre marknaden har institutionaliserat frihandeln inom Europa. Hur gärna politikerna än skulle vilja skydda sina marknader för konkurrens från andra länder så kan de inte.
Det är något att glädjas över, inte minst denna vecka då den inre marknaden firar 20 år. Det var för två decennier den infördes. Och varorna flödar fritt inom unionen sedan dess, något som starkt har bidragit till ökat välstånd. Genomsnittseuropén är i dag mer än långt rikare än 1992.
Tillsammans med ekonomin är freden grundidén bakom den europeiska unionen. Och härom veckan blev det känt att EU ska få Nobels fredspris i år. Man kan tycka att det är synd att priset ges till en institution i stället för till en person. Men faktum är att EU har varit en garant för frånvaron av krig mellan EU:s medlemsstater. Och att unionen så framgångsrikt lyckades absorbera tio före detta kommunistiska diktaturer är vår kontinents största politiska framgång sedan slutet av andra världskriget.
Nu när freden är vunnen och den inre marknaden för varor fungerar relativt väl gäller det att EU går vidare till nästa utmaning. Merparten av den europeiska ekonomin består numera av tjänster. Och för tjänster är den inre marknaden än så länge outvecklad.
Europa är världens största ekonomi. Men vi har inte världens största marknad. För att förbli nummer ett måste vi anpassa oss till den nya världen, och låta den inre marknaden omfatta även tjänster. Samt ost och lax.
Gunnar Hökmark Europaparlamentariker (M)