Hoppa till innehåll

Det är de dåliga skolorna som är problemet, inte skolvalet

På den senaste tiden har det blivit lite av ett mode att tala om den segregation som friskolor leder till, senast i dag på DN-Debatt.

Det är i grunden samma argument som motståndare till fritt skolval har haft hela tiden, nämligen risken för att elever väljer den skola de helst vill ha istället för den skola som andra anser att de ska gå i. De som identifierar sig med de ”andra” anser sig vara dem som bättre kan bestämma vilken skola som är bäst för alla. Deras överordnade perspektiv, opåverkat av enskilda människors egna önskemål och behov ger dem nämligen en bättre helhetslösning menar de.

Därför anser de att fritt skolval skapar en segregation eftersom elevernas skolgång inte följer den indelning som de gamla sociala mönstrena tvingar fram samtidigt som de bortser från den sociala segregation som präglar Sverige. Det är när skolvalet bryter denna segregation de anser segregationen blir ovälkommen. Därför att den då enligt deras mening följer de enskilda människornas val snarare än den rådande sociala situationen som är en funktion av det offentligas sociala politik.

Men om elever väljer bort skolor som är mindre bra borde problemet inte vara att de elever som väljer en bättre skola för vad de tror är bäst för deras framtid utan att de dåliga skolorna ger de andra eleverna en dålig start och sämre kunskaper. Det är inte eleverna som väljer som är problemet utan de skolor som andra går kvar i.

Det är nämligen skolorna som är till för eleverna, inte eleverna som är till för skolorna. Varje elev har rätt att få gå i en bra skola. Både de som vill välja och de som inte gör det. Istället för att försvara de dåliga skolornas existens och hoppas att de blir bättre om de som vill gå i en bättre skola får gå kvar borde de dåliga skolorna väljas bort för alla. Det är de dåliga skolorna som är problemet. Inte eleverna som väljer de skolor de tror är bäst för dem.