Efter andra världskriget sa man att det aldrig fick hända igen. Och så var vi i decennier tysta inför när det hände igen under det sovjetiska förtrycket. Och så föll Sovjetunionen och vi sa att det aldrig fick hända igen. Men då kom krigen på Balkan och som ledde till att tusentals och åter tusentals människor mördades.
Sedan hände det igen. Små FN-trupper på platsen i Rwanda varnade för att ett folkmord var i vardande. Men världssamfundet saknade kraft och militär förmåga. Inom loppet av 90 dagar mördades nära en miljon människor i ett folkmord i vår tid. Det ledde till att en särskild kommission kom fram till att detta får inte hända igen.
Och då fortsatte krisen på Balkan i Kosovo med nya etniska rensningar och nya massgravar. Några trupper på marken som kunde förhindra folkfördrivningen hade vi inte. I Europa sa vi att detta inte fick hända igen.
Det har det visserligen gjort. I Kongo och i Liberia, för att ta två länder på den afrikanska kontinenten som exempel. Där görs det något nu, långt efter att massakrerna har slitit sönder samhällen och begrepp om mänsklig värdighet, efter att situationen har stabiliserats.
Men likväl har allt detta lett till en europeisk säkerhetsstrategi. Den ställer krav på att EU snabbt skall kunna sätta militära förband på marken för att sätta hårt mot hårt i skyddet av människoliv och mänsklig värdighet.
Det är i detta perspektiv som försvarsmaktens underlag till försvarsbeslutet skall ses.
Försvarsberedningens senaste rapporter upprepar nästan sida upp och sida ner i vår behovet av att det internationella samfundet kan gripa in, hantera kriser och konflikter och tvinga fram fred där det behövs och att det behövs på många platser. Därför var vi helt eniga om att den svenska förmågan till internationella och gemensamma insatser måste öka.
Detta har också Göran Persson skrivit under på när han var med och godkände den europeiska säkerhetsstrategin i december förra året. Och nu ställs inför försvarsbeslutet frågan på sin spets om vi är beredda att ta ett gemensamt ansvar för Europas förmåga att hävda moral och fred.
Väljer Göran Persson de besparingar på försvaret som han plötsligt presenterade vid partiledardebatten kommer förmågan till internationella insatser inte att öka utan minska. Precis som när det gäller den fria rörligheten gäller frågan om politiken skall bygga på det gemensamma europeiska ansvaret eller det inåtvända partitaktiska intresset. Göran Persson måste välja. Väljer han fortsatta neddragningar väljer han att det som inte skulle få hända igen åtminstone för svensk del kan hända igen.
Gunnar Hökmark
Första namn på den moderata listan till Europaparlamentet och moderaternas ledamot i Försvarsberedningen