Det är bra att regeringen och operatörerna nu vidtar åtgärder för att säkerställa att hela Sverige kan få tillgång till 3G och 4G. Men för att Sverige och resten av EU inte ska förlora det globala racet om 4G, snart 5G, krävs reformer.
EU var länge bäst i världen på telekom. Viktiga konkurrensfrämjande reformer på 1980 och 90 talet gjorde att gamla statliga monopol inte längre kunde diktera villkoren på marknaden. Den gemensamma europeiska GSM standarden (2G) bidrog till att företag som Ericsson och Nokia kunde utveckla produkter och tjänster till en ”hemmamarknad” om flera 100 miljoner människor. EU skördade länge frukterna av denna mobilstandard som kunde användas för samtliga digitala prylar, nätverk och tjänster.
20 år senare växer en annan bild fram. Om än Sverige är ett föregångsland har resten av EU halkat efter rejält. Enbart 8 procent av EU:s befolkning har 4G medan regioner som USA och Asien rullar ut 4G i snabb takt. Sydkorea med sina 50 miljoner invånare har till exempel fler 4G abonnenter än EU med sina 500 miljoner invånare. Enbart 2 av 10 trådlösa enheter så som smarttelefoner eller surfplattor produceras idag inom EU.
Samtidigt ser vi hur utvecklingen nu tar fart för att ta fram nästa generations mobiltelefoni. Samsung meddelade nyligen att man ska utveckla färdiga 5G nät till 2020 med dataöverföringshastigheter på 1 gigabit per sekund. Liknande projekt pågår i Ericssons lokaler i Kista.
I en ny digital värld där 50 miljarder prylar beräknas vara uppkopplade till Internet 2020 ställs nya krav på kapacitet, överföringshastigheter och täckning. Den exceptionella ökningen av trådlöst Internet kommer snart leda till kapacitetsbrist i våra mobilnät och istället för att vänta och se måste vi redan nu besluta om ytterligare spektrumallokeringar för mobilt bredband. Genom att öppna upp 700 MHz bandet för mobilt bredband i hela EU bygger vi kapacitet som är helt avgörande för framtidens tillväxtgenererande digitala samhälle. Vi skapar goda förutsättningar för att EU:s glesbefolkade områden ska få tillgång till 3 och 4G eftersom 700 MHz bandet har lång geografisk räckvidd och relativt låg investeringskostnad. Europa behöver en ”big-bang” approach där tre till fyra licenser inom 700 MHz bandet fördelas via auktion. Därmed försvinner behovet av roaming och ekonomiska skalfördelar bidrar till att vi får en verklig europeisk telekommarknad.
EU:s digitala karta behöver inte enbart bättre mobiltäckning och kapacitet utan även högre hastigheter. Idag har enbart 2 procent av EU:s hushåll tillgång till Internethastigheter över 100 megabit per sekund, medan länder som Syd Korea och Japan levererar hastigheter upp till 1 gigabit per sekund. EU och Sverige måste fokusera mer på gigabit och mindre på megabit. I Europaparlamentets industriutskott har jag fått stöd för att kraftigt höja bredbandsmålen i EU:s Digitala Agenda. Från de föreslagna 30 megabit till 100 megabit för alla EU:s hushåll 2020. Från 100 megabit till 1 gigabit till 50 procent av EU:s hushåll 2020. Om Europa ska bli hemvist för framtidens innovationer och tjänster måste vi ha världens snabbaste bredband. Om vi ska kunna frigöra Internets potential krävs digitala motorvägar som kan generera hastigheter på 1 gigabit eller mer.
Mer spektrum till mobilt bredand och mer fiber i marken är avgörande för att EU ska vinna det globala racet om 4 och 5G. Det är avgörande för att EU ska återta det globala ledarskapet och bli en världsledande tillväxthubb för Internetekonomin. Men det kräver reformer. Såväl i Sverige som på EU nivå.
Gunnar Hökmark är vice ordförande i Europaparlamentets största partigrupp, EPP-gruppen